Liberalismen är en flera hundra år kamp för frihet och mot förtryck. Vi Liberaler ska vara stolta över vår historia, i historiens avgörande skeden har vi stått på rätt sida. Vi har inte bara fördömt utan aktivt arbetat mot fascister och kommunister både här i Europa och i hela världen. Vårt parti grundades ur kampen för demokrati, frihet och som en reaktion mot extremerna i svensk politik. Idag är Sverigedemokraterna det främsta partipolitiska hotet mot de grundläggande liberala värdena. Det är dags för Liberalerna att återigen resa sig ur soffan och förvägra dem makt att inskränka människors frihet.
Partirådet ska ta ställning till Liberalernas ingång i regeringsbildningen ifall de forna allianspartierna blir mindre än de rödgröna. Att förlora någon omröstning då och då för att SD röstar tillsammans med de rödgröna kan man leva med. Så är det för dagens minoritetsregering och så var det under Reinfeldts andra alliansregering. När SD tycker som vi är det givetvis bra att kunna räkna med deras mandat och helt oproblematiskt, även om vi tror att antalet frågor i praktiken är få.
Men att förlora budgetomröstningen mot en rödgrön opposition är inte hållbart. En alliansregering som är mindre än de rödgröna behöver därför SD:s stöd för att få igenom sin budget. Inte delar av en budget, utan HELA budgeten.
Vi ska göra allt vi kan för att Liberala lösningar på verkliga samhällsproblem ska bli verklighet. Då är ministerposter, presskonferenser på Rosenbad, tjänstemän i regeringskansliet och en stol vid bordet i budgetförhandlingar kraftfulla verktyg. Av samma skäl, att de problem som finns i Sverige kräver svar i form av Liberala reformer, är det än viktigare att hålla SD borta från förhandlingsbordet. En regering som i varje avgörande sakfråga tvingas kohandla med Sverigedemokrater kommer inte kunna driva en liberal reformagenda.
I utbyte för sitt stöd kräver SD idag framför allt att få igenom minskad invandring och ökad återvandring. I skarpt läge sannolikt även färre kvotflyktingar, avskaffad modersmålsundervisning, m.m. SD måste få något som utåt uppfattas som en tydlig seger för dem och en uppoffring för liberaler. Annars har de svikit sina väljare.
Vi vill inte heller att Sverigedemokraterna växer ytterligare. Men än värre är om vi själva deltar i förverkligandet av Sverigedemokraternas vision.
Partistyrelsen underskattar SDs förmåga att förhandla. De har redan klargjort att de ställer stora krav på genomslag för politik som står i bjärt kontrast till vår liberala agenda. Det är inte möjligt att ge och ta för att mötas på halva vägen med partier som står för raka motsatsen till det liberala samhälle som vi vill forma. De ”röda linjerna” som inte får överträdas enligt partiledningen är en chimär, eftersom själva förutsättningen för SDs stöd till en borgerlig regering är förknippat med krav på stora eftergifter från vår sida.
Vi är stolta över vår ideologi och det stora genomslag våra värderingar haft på det moderna Sverige som fritt, modernt och socialt ansvarstagande. Vår uppgift är att fortsätta kampen för varje individs frihet, och för en liberal samhällsutveckling som kan möta vår tids utmaningar, precis som de som gått före oss i den liberala rörelsen mött stora samhällsproblem med frihetliga reformer. Vi får inte sätta våra värderingar på spel och svika vårt historiska arv för regeringsmakten. Priset för att kompromissa med SD är alldeles för högt. Väljarna ska kunna lita på att vi står upp för minoriteters rättigheter, för dem som behöver samhällets skydd mest, för internationell solidaritet och för många andra liberala värden. Nu ligger vägvalet i partirådets händer. Vi uppmanar partirådets ombud att beakta vår historiska roll och våra framtida uppgifter som en stark kraft för människors frihet.
Barbro Westerholm, riksdagsledamot, Stockholm
Sara Wettergren, kommunalråd, Malmö
Tina Acketoft, riksdagsledamot, Skåne
Jonas Andersson, regionråd Västra Götalandsregionen
Anna Starbrink, regionråd, Stockholm
Anna Lundberg, kommunalråd, Västerås
Helena Hedman Skoglund, kommunalråd, Uppsala
