För exakt en vecka sedan presenterade Skolkommissionen, som den rödgröna regeringen tillsatte efter valet, sitt betänkande vid en pressträff. En pressträff där det snabbt framkom att kommissionen inte hade mycket att komma med och där tre (!) statsråd vid samma tillfälle försökte skyla över detta genom att visa en lång rad powerpointbilder över vad de själva ansåg sig ha gjort hittills.
Mycket av Skolkommissionens betänkande känns som gammal skåpmat. Få, om ens några, nya förslag finns. Man kan undra var visionerna är.
Kommissionen konstaterar till exempel att ”omfattningen av olovlig frånvaro, sena ankomster och stök och oro i studiemiljön måste minska”. Det är inget nytt, det har Liberalerna med Jan Björklund i spetsen hävdat ganska länge nu. Skolkommissionen tror att detta kan man komma till rätta med genom att i läroplanen skriva in att elever ska visa respekt för sina lärare och andra elever. Inget fel med det, men det räcker inte på långa vägar. Dessutom, inga elever läser läroplanen utan det måste till betydligt mer konkreta åtgärder.
Skolkommissionen anser också genomgående i betänkandet, på sida efter sida, att det behövs ett starkare nationellt ansvar för skolan. ”Den statliga styrningen behöver förtydligas”, skriver kommissionen. Tydligare kan det knappast bli. Men ändå tar man inte steget fullt och föreslår ett statligt huvudmannaskap. Frågan är varför man inte vågar.
Digitalisering av nationella prov och central rättning är heller ingen nyhet. Men det verkar som om kommissionens ledamöter plötsligt, som en blixt från en klar himmel, har kommit på att just digitalisering i alla dess former skulle kunna effektivisera lärarens arbete.
Att skolor i utsatta områden behöver mer pengar insåg Alliansregeringen tidigt och införde ett system för detta. Dessutom ville man ha fler förstelärare i utanförskapsområden. Men där Alliansregeringen tog steg framåt, såg de rödgröna till att snabbt backa bakåt och avskaffa dessa reformer. Frågan är om de nu tänker ta ett halvt steg framåt igen. Men det är synd och skam att det måste till en skolkommission för att de rödgröna eventuellt ska sitt förnuft till fånga igen.
Det förslag från kommissionen som har fått störst uppmärksamhet är dock det om att man ska avskaffa köerna och i stället lotta platserna till de populäraste skolorna. Det skulle i princip innebära att man avskaffar det fria skolvalet. Man kan hålla med om att det i vissa fall är helt galet att föräldrar ställer sitt nyfödda barn i kö redan på BB, men samtidigt är det nog få föräldrar som ställer sig bakom förslaget om att det är ren tur som ska avgöra om deras älskade avkomma får plats på den skola som man tycker passar bäst. Och hur har kommissionen tänkt att man ska göra med barn med särskilda behov? Ska deras framtid också avgöras av lotten? Nej, här behöver man tänka ett varv till.
Som sagt, Skolkommissionens betänkande innehåller tyvärr få konkreta förslag utan allt mynnar bara ut i nya utredningar. Det är ett bra sätt för utbildningsminister Gustav Fridolin att begrava debatten om den svenska skolans framtid.
