En enskild röst har ytterst liten sannolikhet att avgöra valutgången. Enligt många sätt att värdera valhandlingens betydelse, är den liten. Men summan av alla handlingar ger ett fungerande demokratiskt system. Varför röstar vi egentligen?
Att rösta är en social handling. Det visar Kasper Hansens forskning. Den som har någon att gå till vallokalen med, har större sannolikhet att rösta.
Och det handlar inte bara om en korrelation. Det danska valsystemet har streckkoder på röstkorten som scannas i vallokalen. Hansen och hans kollegor kan se att familjemedlemmars röstkort oftast scannas inom en minut från varandra. Familjemedlemmarna följs åt.
Fler 18-åringar än 20-åringar röstar. Artonåringarna bor hemma, fler 20-åringar har hunnit flytta hemifrån. Även unga vuxna som röstat en gång, som 18-åring, röstar inte nödvändigtvis som 22-åring när möjligheten ges igen. Antalet röstande 22-åringar är väsentligt lägre. Sen går det uppåt igen, när 22-åringarna blir lite äldre och flyttar ihop med en partner.
I andra änden av ålderskurvan, lutar det åter nedåt. Äldre som är ensamma, stannar oftare hemma på valdagen än de vars partner är i livet.
Det ger ett mycket tydligt mönster, som ett utdraget lutande S.
Men familjens medlemmar väger inte lika, berättar Hansen.
– Viktigast är mamman, pappan spelar lite mindre roll. Och de sociala mönstren är viktigast i grupper som annars har lägre valdeltagande. Låg utbildningsnivå, lägre ekonomisk nivå – då stiger betydelsen av att någon annan i familjen röstar.
– Det är tolv procentenheters skillnad i valdeltagande, mellan de som röstar ihop med någon annan i familjen och ensamma röstare.
Dessa data stämmer in på mönstren i alla de nordiska länderna som Hansen och hans team vid Köpenhamns Universitet studerat. Alla länder tillåter inte lika noggrann filtrering på när familjemedlemmarna röstar, men det verkar inte som en stor gissning att samma underliggande faktorer finns hos oss.
Samma mönster finns också i till exempel USA, men med en lite annan kurvprofil. Då röstar ungdomar i mycket lägre utsträckning, så lutningen S-kurvans uppgånbg blir högre. Men effekten finns där också.
På en punkt avviker dock Sverige från de andra nordiska länderna. Vi har en väldigt stor förtidsröstning. I Danmark röstar 95 procent av dem som alls röstar, i sin vallokal på valdagen. I Sverige är det 40 procent som förtidsröstar, och siffran växer för varje val.
Det är udda, eftersom förtidsröstning oftare är en solohandling. Kanske finns det andra mekanismer i spel? Kanske en liknande social faktor, på till exempel arbetsplatser? Även om kollegorna på en arbetsplats inte går och röstar samtidigt, finns det kanske ändå en ”grupptryckseffekt” i att prata om att rösta kring fikabordet?
Även om samtliga nordiska länder ligger högt i valdeltagande, internationellt sett, finns det skillnader. Valdeltagandet i norska lokalval har fallit under efterkrigstiden och låg i mitten av 00-talet under 60 procent, men har återhämtat sig något. Forskning om vad som påverkar valdeltagandet är efterfrågat.
Kasper Hansen och hans kollegor har fått tillgång till data från 1400 röstningsställen, i tre kommunalval sedan 2009, ett EU-val (2014) samt valet till Folketinget 2015. I kommunvalet 2013 täckte deras data 99 procent av alla som röstade i Danmark.
Med så omfattande data finns det möjlighet att studera olika faktorer som kan påverka individernas valdeltagande. Till exempel effekten av att någon förlorar jobbet, blir intagen på sjukhus eller föder barn.
Även här har jämförelser gjorts med bland annat data från Finland.
Och effekterna är små. De märks, om det är något oplanerat som sker alldeles i anslutning till själva valdagen. Den som föder barn på valdagen, prioriterar inte valet. Men annars är de sociala krafterna att delta i gemensam röstning i regel starkare än effekterna av vad som händer med individen.
Hansen och hans team har också använt sin kunskap om de sociala mönstren, för att studera vilka insatser för att öka valdeltagandet som har bäst effekt. Som till exempel att skicka ut den danska grundlagen till drygt 18 000 artonåringar, vilket ökade valdeltagandet med 0,6 procent i gruppen, eller att skicka sms innan valdagen och påminna om att det är viktigt att rösta.
Högst effekt hade politiska debatter på högskolor, dagarna innan valet. Valdeltagandet ökade bland studenterna med över nio procent. Studenter bor oftare ensamma, de har svagare socialt nätverk än andra. Därför kan insatser riktade mot denna grupp vara ytterst effektiva.
Bäst effekt hade dock åtgärder som kombinerade kunskapen om väljarbeteenden på olika sätt och även kunde kombinera fler än en påverkansmetod. Om det traditionella, officiella brevet från den danska valmyndigheten till förstagångsväljare byttes ut till en tecknad, färgglad folder med ett mer humoristiskt anslag och samma individer senare fick en sms-påminnelse, så blev den sammanlagda effekten att nästan två procent fler gick till vallokalen.
Men de kunde också notera att i familjer där sannolikheten att någon alls röstade var låg, så ökade sannolikhet att ytterligare minst en familjemedlem följde med och röstade med 30 procent om ungdomen som fått budskapet röstade. Då kom återigen den sociala effekten in, som en förstärkning av ”get out the vote”-budskapet.
Att rikta budskap för att hölja valdeltagandet mot ungdomar, kan därför vara det mest effektiva menar Hansen. De har både en lägre sannolikhet att rösta, så budskapet kan ha en stor effekt. De har också en större mottaglighet för olika budskapsformer. De blir inte lika störda av att ta emot riktade sms, som vuxna kan bli menar han. Men han menar också att det finns skäl för partierna att intressera sig för att mobilisera fler väljare.
– Partierna är bra på att övertyga människor om att rösta på dem, men har inte alltid varit lika bra på att mobilisera väljare, alltså att få dem att gå och rösta.
– Men i dagens läge, med den stora polarisering som är, är det nog ”billigare” att rikta sig till de väljare som inte annars går till vallokalen än att spendera mycket pengar på att nå redan övertygade med annonser.
– I USA är mobilisering en väldigt viktig faktor. Det parti vinner som får sina sympatisörer till vallokalen. Där finns kanske en del att lära?
Text: Ulf Schyldt
