Tolerans förknippas ofta med vanlig, hederlig snällhet. En tolerant person är någon som lyckas leva i fred även med de som hen är oenig med. Sverige har i studier pekats ut som ett av världens mest toleranta länder. Men vad menas med tolerans? Och vad händer om vi sätter gränser för hur toleranta vi ska vara? Den globaliserade världens stora rörlighet utmanar nationalstatens gamla sammanhållning. Den sammanhållningen bestod av ett språk, ett folk och en religion. 2000-talets Sverige ser annorlunda ut, vare sig vi vill det eller inte. Att vi har ett mångkulturellt samhälle är i grunden något fantastiskt, men definitivt inte oproblematiskt. Det finns vissa sammanhang där debatt och meningsskiljaktighet är mer förväntade och tolererade än i andra. Karl Popper i boken Det öppna samhället och dess fiender från 1945 skrev: ”Om vi på ett obegränsat sätt tolererar intoleranta människor, om vi inte är beredda att försvara ett tolerant samhälle mot de intolerantas angrepp, då kommer de toleranta att gå under, och toleransen med dem.” Om du betraktar frågan som “vid vilken tidpunkt blir vi intoleranta?” tycks svaret subjektivt, baserat på den som ska tolereras. Som en subjektiv åtgärd kommer toleransgränserna att variera från person till person och från en situation till en annan. Det är med andra ord möjligt att betraktas som både “tolerant” och “intolerant” samtidigt i flera observatörers dom. Vi kommer hela tiden i det mångkulturella samhället att konfronteras med personer som ogillar vad vi håller på med och som ger uttryck för detta. Utan tolerans skulle vi vara låsta i ett fruktlöst försök att återskapa varje person för att vara perfekt. Vi tolererar människors mindre önskvärda aspekter för högre ändamål som harmoni, vänskap, respekt, barmhärtighet och vänlighet. Tolerans är inte passivitet. Tolerans kan verka som en tvivelaktig dygd, ett viktigt värde. Den tolerans vi slår oss för bröstet för som ett fundamentalt karaktärsdrag för svenskar kanske snarare förväxlas och handla om att vi är mera öppensinnade än toleranta.Tolerans – lev och låt leva – är ett klokt svar på saker som är moralneutrala, som inte skadar någon.
Simona Mohamsson
Arbetsmarknads- och migrationspolitisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet
