Sveriges ska, enligt regeringsförklaringen, ha en feministisk utrikespolitik. Vad det betyder i praktiken fick vi se ett exempel på den gångna helgen när statsminister Stefan Löfven besökte Saudiarabien.
Saudiarabien är en diktatur, även om Stefan Löfven inte vill använda det ordet, där kvinnor är omyndigförklarade och personer som yttrar en avvikande mening, som bloggaren Raif Badawi, döms till fängelse och spöstraff. Kvinnorna i landet kan inte skaffa sig pass utan tillstånd, de kan inte resa ur landet och de förvägras också viss sjukvård. De får inte åka med kollektiva färdmedel, inte köra bil eller åka bil med män som inte tillhör familjen. De får inte heller klä sig som de vill utan måste bära abaya, en svart löst sittande fotsid kappa, och täcka huvudet. Regler som för oss för tankarna tillbaka åtminstone ett århundrade i tiden.
Resan till Saudiarabien blev officiell så sent att bara ett fåtal svenska reportrar fanns på plats i Riyadh. Säkert ett noga och väl genomtänkt drag från statsministerns sida. Ju färre reportrar, desto färre besvärande frågor. Dock nådde en del av hans kommentarer ändå hit hem, kommentarer som fick en att studsa ordentligt.
Till att börja med konstaterade han när det gäller kvinnornas situation i Saudiarabien att man ”måste ha förståelse för att det går långsamt” och att allt fler kvinnor i landet nu kommer ut på arbetsmarknaden.
Han tyckte också att det är synd att den internationella kritiken om Saudiarabien ofta handlar om att kvinnor inte får köra bil och vill hellre prata om framstegen.
Som statsminister i en feministisk regering borde Stefan Löfven se till verkligheten och inte till den förskönande bild som hans värdar valde att visa upp.
Men det uttalande som orsakat störst rabalder i svenska media var ändå det där han jämförde situationen i Saudiarabien med den här hemma.
”Det är klart att det finns, liksom hemma i Sverige, hinder för kvinnor. Bristande fungerande äldreomsorg gör att kvinnor går ner till deltid och slutar arbeta också i Sverige. Det finns på båda sidor hinder för kvinnors deltagande. Men det måste respektive land ta i med.”
Jämförelsen är absurd. Liberalernas ledare Jan Björklund studsade på Twitter och undrade genast om Stefan Löfven blivit felciterad eftersom uttalandet var ”bortom all rimlighet”.
Måhända att Stefan Löfven måste balansera på en slak lina för att inte än en gång försämra relationerna med Saudiarabien inför inträdet i FN:s säkerhetsråd. Men det är ändå inte i sin ordning att en statsminister som säger sig leda en feministisk regering och ha en feministisk utrikespolitik duckar så mycket när det gäller kvinnornas situation i Saudiarabien.
Att som i intervjun i TV4 som svar på frågan om betydelsen av att de saudiska kvinnorna är satta under manligt förmyndarskap säga att ”frågan är hur stor roll detta spelar” och att ”i praktiken minskar betydelsen av detta allt mer” är inte okej. Och inte heller att han tycker att ”vi måste ha förståelse för att det går långsamt”. Det är oacceptabla uttalanden av en statsminister som säger sig vara feminist.
