Liberalerna har ändrat hållning i friskolefrågan och är nu mer kritiska i sin hållning till sådant som man en gång varit för. NU träffar Andreas Arvidsson, stabschef hos utbildningsministern som tidigare även varit public affairs-ansvarig på Friskolornas riksförbund, för att reda ut den nya politiken.
I och med att Johan Pehrson blev partiledare för Liberalerna ändrades gradvis inställningen till friskolor. När frågan avgjordes första gången på 90-talet såg de allra flesta liberaler det som en enorm frihetsfråga att alla skulle få välja skola. Men numera har man alltså landat i att allt inte fungerar bra idag.
– Tidigare har man haft uppfattningen att systemet är bra, men att det har ju funnits några enskilda rötägg. Då tänkte man att det räckte med mer kvalitetsuppföljning, men i verkligheten var det inte så enkelt, säger Andreas Arvidsson.
– Det finns osunda drivkrafter i friskolssektorn som behöver ändras och det ändrar vi inte bara med en enstaka liten grej, utan det krävs en hel renovering av friskolesystemet.
För att göra om politiken helt har regeringen tillsatt en rad utredningar. Den första handlar om skolpengen.
– Tanken med dagens system är att en friskola ska få lika mycket pengar som en kommunal skola. Men saken är ju den att kommunen måste ta emot alla elever som har flyttat in till kommunen enligt lagen, medan friskolor sätter sin egen gräns för hur många elever de vill ha. Det ger friskolorna en ekonomisk fördel.
Exempelvis kan friskolorna bestämma att ha fler elever i klassrummen för att få en större kostnadseffektivitet, men de kan också tacka nej till elever när de anser att skolan är full. En kommunal skola måste göra plats åt alla sökanden. Detsamma gäller om en friskola lägger ner, då måste den kommunala skolan bereda plats.
– Med det sagt är det inte alla friskolor som tjänar på det. Vissa fyller inte sina klassrum då de har för få sökande. Men i det stora hela så är det här en av bristerna med dagens system och det borde ändras.
– Sedan ska man också titta på kommunernas skillnader sinsemellan, vilket är den andra delen i utredningen.
Andreas Arvidsson pekar också ut en absurd effekt i dagens system med skolpeng.
– Det finns en effekt som kommunen råkar ut för, som drabbar de elever som går i kommunala skolor där många lämnar för exempelvis en ny friskola. När elever lämnar den kommunala skolan ökar kostnaden per elev bland de som är kvar då allt från lokaler till anställda inte försvinner bara för att några elever försvinner. Det får den absurda konsekvensen att friskolorna, både den nyetablerade och andra friskolor i kommunen, ska få mer pengar per elev eftersom friskolorna ska ha samma peng som den kommunala skolan per elev, fast de inte alls står med ökade kostnader.
– Det här systemet är kostnadsdrivande, men handlar framförallt om den enskilde elevens rätt. Idag kan du få din skolgång försämrad för att andra väljer att lämna din skola, det är inte rimligt. Det är därför utredningen om en nationell skolpeng ska föreslå en separering mellan kommunala skolors ersättning och friskolors.
Den andra utredningen handlar om vinstbegränsningar.
– Vi vill titta på osunda drivkrafter. Friskolan ska inte gå att driva på bekostnad av kvalitet, säger Andreas Arvidsson.
En tredje utredning tittar på insyn och offentlighet.
– Det står i Tidöavtalet att vi ska ha en insynsprincip. Samtidigt utreder vi nu också parallellt det här med offentlighetsprincip.
Efter att intervjun gjordes har det blivit officiellt att Liberalerna ställer sig bakom att en offentlighetsprincip ska gälla även i friskolorna, något som man tidigare inte tyckt.
– Det här är ännu ett steg i omläggningen av vår friskolepolitik. Liberalerna tar nu tydligt ställning för offentlighetsprincipen. Det är den rimliga vägen att gå för att få insyn i friskolor, inte minst friskolekoncerner, säger Andreas Arvidsson i en kommentar till NU efter att det blev klart.
En fjärde utredning handlar om skolvalet. Den går ut på att hitta ett system där befolkningen i sin helhet att väljer skola samtidigt när barnen börjar närma sig en viss ålder.
– Det handlar ju om att motverka att du som barn inte ska råka ut för att dina föräldrar inte har koll på skolvalen. I dag finns det ju absurditeter där det handlar om att ställa sina barn i kö på vissa skolor redan vid födseln för att ha en chans att komma in. Det är ett ohållbart system som måste bort. Det drabbar även de som ska flytta in i en kommun. Vi måste ha ett elevperspektiv i detta, så att jämnar vi ut livschanserna.
Slutligen handlar en utredning om betygsinflationen, som blivit en het fråga eftersom ett av landets mest prestigefulla lärosäten, Handelshögskolan i Stockholm, säger sig inte längre kunna lita på studenternas gymnasiebetyg
– Den här utredningen ska föreslå systemförändringar som innebär att resultat på nationella prov, examensprov, eller liknande, kan användas för att komma till rätta med betygsinflationen. Det inkluderar även att titta på hur vi kan motverka inflation även i ämnen som inte har nationella prov, där vi sett extra stora problem. Det måste gå att lita på betygen, annars faller hela systemet.
Vad har ändrats sedan 90-talet då friskolereformen ansågs vara en enormt stor frihetsreform?
– Det var ett väldigt fritt system och nu har vi sett baksidan av det. Systemet har också förändrats över tid och friskolorna har fått en högre ersättning. Då fanns de ett jättestort behov av den här typen av frihetsreformer för att bryta vänsterns samhällsystem, men det har inte fallit ut så som vi hoppats. Framför allt handlar det om att det har växt fram stora skolkoncerner där många av dem varken bidrar med kvalitet, pedagogisk bredd eller kostnadseffektivitet.
– Poängen är inte att valfriheten ska minska, den har ett stort värde i sig. Däremot kommer det bli fokus på eleverna och inte friskoleägarna. Om vi inte gör någonting ordentligt åt det här nu, kommer det skapa en sämre skola. För alla.
Det är inte bara Liberalerna, utan även en stor del av väljarkåren, inklusive borgerliga väljare, som har ändrat ståndpunkt i den här frågan.
– När Handelshögskolan, lite av symbolen för det ekonomiskt liberala Sverige, klagar över det här systemet och kallar det för pseudomarknad, då förstår man ju att verkligheten har kommit i kapp systemet.
– Vi som jobbar här på utbildningsdepartementet kan också konstatera att i princip varje vecka har vi något nytt fall från friskolesektorn som vi behöver hantera eller fundera på. Så det finns problem.
Du har en bakgrund i Friskolornas riksförbund. Hur går det ihop med den politik som Liberalerna nu driver?
– Jag har ändrat min uppfattning långsamt, ska jag vara ärlig med. Från början hade jag inte 100 procent överstämmande åsikter med min förre arbetsgivare. Det är ju få som har. Redan då tyckte jag att sektorn hade tjänat på att själv göra mer av ett förändringsarbete. Precis som många andra i det borgerliga lägret har jag förändrat min syn på friskolesektorn med åren.
– Jag tror att vill vi ha valfrihet framöver, så är det här rätt väg att gå med den nya linjen.
– Det är eleverna jag tänker på. Det är ju inte hur det går för friskoleägarna som bekymrar mig, om jag ska vara rak.
Hur ska dessa reformer kunna bli verklighet?
– Vi har med oss allmänheten. Vi har även med oss många borgerliga väljare. Så jag är rätt förhoppningsfull om att vi ska kunna få igenom det. Men det blir såklart förhandlingar med tre andra partier när utredningarna är klara. Liberalerna driver den här utvecklingen.
Andreas Arvidsson påpekar att det inte handlar om att friskolor per definition är dåliga.
– Jag har själv en dotter som går i en friskola, berättar han.
– Om vi ska ha ett skolsystem där vi hjälper dem som har det tuffast hemifrån, men också kunna hjälpa Sverige att på lång sikt klara sig i internationell konkurrens, då måste vi ha ett skolsystem som fungerar. Då är hela renoveringen av friskolesektorn en viktig komponent, avslutar Andreas Arvidsson.
Hanna Lager
