Rekordmånga anmälningar har gjorts till konstitutionsutskottet (KU) under det senaste året. Från den 1 februari 2015 och fram till januari månads utgång i år har hela 48 KU-anmälningar gjorts. Det är den högsta siffran på tio år. Motsvarande siffra för två års sedan (under Alliansregeringens tid) var exempelvis så låg som 15. Här finns anmälningar om allt från miljöminister Åsa Romsons båtfärg och regeringens hantering av Bromma-frågan till Margot Wallströms förhållande till såväl Israel som Kommunal.
Konstitutionsutskottet har till uppgift att granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning. Frågan är hur man ska tolka den enorma ökningen under Stefan Löfvens regeringstid.
Förra veckan duggade i alla fall KU-anmälningarna tätt när det gäller hanteringen av flyktingpolitiken. Först begärde Moderaternas gruppledare Jessica Polfjärd att konstitutionsutskottet ska granska ”Stefan Löfvens och regeringen förberedelse och agerande under den uppkomna flyktingsituationen”. Reaktionen från Socialdemokraterna lät inte vänta på sig. Man begärde i sin tur snabbt en granskning av förre statsministern Fredrik Reinfeldt och hans regerings hantering av flyktingmottagandet.
Och som om det inte vore nog med det. Sverigedemokraterna gav sig också genast in leken och begärde en granskning av såväl den nuvarande som den föregående regeringens hantering av dessa frågor.
Det är svårt att inte se detta som både lekstuge- och sandlådepolitik. Att i det här fallet klanka på varandra och samtidigt ge Sverigedemokraterna luft under vingarna i en sådan här viktig fråga känns inte särskilt konstruktivt. Både Moderaterna och Socialdemokraterna borde hålla sig för goda för detta.
När det gäller de övriga anmälningarna till konstitutionsutskottet återstår att se hur många av dem som kan betraktas som ”okynnesanmälningar”. Konstitutionsutskottet gjorde i alla fall i fjol ett mycket bra arbete och uppnådde i stort sett total enighet i sitt utlåtande. Ett resultat som nog till stor del ska tillskrivas utskottets vice ordförande statsvetaren och socialdemokraten Björn von Sydow (se NU nr 25/15 ).
En annan statsvetare, nämligen professor Tommy Möller vid Stockholms universitet, pekade i en tidningsintervju i veckan på att en anledning till den höga nivån på anmälningar till konstitutionsutskottet bland annat kunde ha sin grund i det stora antalet ministrar utan regeringserfarenhet. Ett annat skäl skulle enligt honom kunna vara att oppositionspartierna, inte minst Moderaterna, på detta sätt försöker lugna den egna interna oppositionen som vill fälla regeringen.
Oavsett vilket är det viktigt för förtroendet för vår demokrati att man slutar att använda konstitutionsutskottet som slagträ i debatten. Formella fel ska beivras, men sandlådedebatten bör föras någon annan stans.
