I en ny doktorsavhandling som läggs fram vid Umeå Universitet har Hannele Junkala observerat sexualundervisningen i ett antal klasser i årskurs 8 och gått igenom innehållet i de tillhörande läromedlen. Det finns förbättringsområden, konstaterar Junkala.
Skolans sexualundervisning har kommit en bit på väg med att “spegla samhällsförändringar när det gäller samkönade relationer och transpersoner”, skriver Umeå universitet i ett pressmeddelande om avhandlingen. Dock behövs det fortfarande utvecklas fler nyanser av hur människor på olika sätt förändrar sina kroppar och identiteter.
Intersex och könsvariationer var en av de aspekter som i stort sett saknades. Funktionsvariationer var ovanligt och flersamma relationer, när det ingår fler än två samtyckande vuxna, behandlades ofta som något exotiskt, trots att detta förekommer även i Sverige.
– I böckerna saknas även asexualitet, en sexuell läggning som innebär att en sällan eller aldrig upplever sexuell attraktion, säger Hannele Junkala.
Även om den enskilde läraren kan ha goda ambitioner att lägga upp undervisningen på ett öppet sätt, kan det också uppstå spänningar i klassrummet, till exempel om transfobiska uttalanden dyker upp. Då kan undervisningen ta olika riktningar beroende på hur väl läraren kan hantera det, berättar Junkala.
– Under mina klassrumsbesök observerade jag hur lärare kunde använda sådana spänningar för att utmana fördomar och heteronormativa antaganden.
Bättre utbildade lärare som är trygga i ämnet har lättare att vända sådana spänningar till något positivt.
Hennes slutsatser är att sexualundervisningens innehåll behöver utmanas och breddas. Resultaten i avhandlingen kan bidra till utveckling av nytt innehåll i läromedel och i klassrumsundervisning.
– Ytterst handlar det om att förebygga kränkningar och mobbning genom att främja en sexualundervisning med möjligheter till igenkänning för alla elever, avslutar Hannele Junkala.
Ulf Schyldt
