Få saker förenar väl folkpartister som synen på bildningens värde. Vi är å andra sidan också rätt bra på att tycka olika. Det borde vi göra även om bildning.
Bildning ser jag som en personlig utveckling genom att tillägna sig en kultur som går på djupet med människans villkor. Bildningen lever genom att skolan, den högre utbildningen, museerna, public service och andra delar av samhällsbygget för vidare kunskapen och öppnar för samtal om denna kultur. Om många har en gemensam grund att stå på – pjäser vi har sett, böcker vi har läst och så vidare – så kan vi tänka och tala om livet på en mer spirituell nivå. Bildning är inte ett vaccin mot ondska – många nazister älskade klassisk bildning – men kan vara grunden till kloka samtal. Vackert så.
Men världen har faktiskt förändrats. Väldigt många klassiska verk kretsar kring tradition, religion och släktlojalitet på ett sätt som var allmängiltigt från bondestenåldern till 1968, symboliskt talat. Det är teman som förstås kan vara intressanta än idag, men de behöver tolkas annorlunda, och kompletteras av annat, efter den omvälvande individuella frigörelse som har skett.
Visst finns det ett värde i att bygga vidare på en lång tradition, men det fokus på äldre kultur som jag tyvärr ser hos många folkpartister riskerar snarast att skrämma bort många från bildningen. Jag gillar Antigone, Macbeth, Stolthet och fördom och upplysningsfilosofer, men det har kanske mer att göra med min uppväxt än att de bär med sig tidlösa tankar och känslor.
Inte så att jag sympatiserar med unga studenter som kräver trigger warnings inför misogyna och rasistiska klassiker. Världen är fylld av otrevliga åsikter och det måste de lära sig att hantera. Men om vi vill ha kloka medmänniskor och kloka samtal ska vi kanske inte lägga fullt så mycket energi på en kultur, som inte visade sig vara så allmängiltig som den verkade en gång.
Mitt i all kritik mot den svenska skolan vill jag framhålla att den är rätt bra på att utveckla barns sinne för gemenskap, individualism och livet i allmänhet. Och kanske är de nya, komplexa teveserier som spritts över världen de senaste åren början på en ny bildningstradition? Ett sätt att ställa frågor och skapa en gemensam klangbotten som angår nutidsmänniskan.
Andreas Bergström
Vice vd på tankesmedjan Fores.
