GICK DU IGENOM ett radhusområde varhelst i Sverige under Rapports sändningstid när jag växte upp så såg du nästan varenda tv stå på och i princip varenda brevlåda i Uppsala landade UNT varje morgon. Vi konsumerade samma medier och hade ett offent- ligt rum där vi hade en någorlunda likvärdig bild av verkligheten.
Revolutionen vad gäller media sedan min barndom är enorm. I dag konsumerar människor den media de vill, när de vill. Det är på många sätt fantastiskt. En styrka för det offentliga samtalet med människors tidigare mediemönster var dock att det skapade en någorlunda gemensam bild i samhället av hur verkligheten faktiskt såg ut – i dag upplever vi ofta parallella verkligheter. Tydligast blir det i konfliktområden.
Om en ung palestinier attackerar en israelisk soldat och soldaten sedan slår palestiniern till marken så kommer många inte ens se hela händelseförloppet. I Tel Aviv kommer israeler i sociala medier endast se hur soldaten attackeras av en ung, arg och frustrerad palestinier. I många palestiniers nyhetsflöde kommer endast den andra delen av händelsen speglas – bilden blir hur en israelisk soldat oprovocerat misshandlar en ung människa. Konflikten var inte lätt att lösa tidigare men den förändrade mediesituationen gör det ändå svårare att få förståelse för den andra sidan.
Hur nyheter kring vad som sker i Israel och Palestina sprids på olika sätt genom olika kanaler är en blixtbelysning av hur ett förändrat medielandskap förändrat en samhällsdebatt. Vi ser det överallt i världen. De som röstade på Trump i USA konsumerar helt andra medier än storstadsliberalerna och upplever därmed en annan verklighet. I folkomröstningen i Storbritannien syntes även detta mönster och i Sverige blir det tydligare – i synnerhet i polariserade frågor. De som gillar invandring och öppenhet följer i sociala medier i hög grad främst dem som tycker samma sak. Och vice versa. I stället för att få en mer komplex bild av invandringens möjligheter parallellt med de stora integrationsutmaningarna så blir bilden för många antingen eller.
De enkla lösningarna och klatschiga formuleringarna inför de egna åsiktsfränderna vinner terräng i detta medieklimat. Det mer nyanserade budskapet riskerar att komma bort. Jag har inga färdiga svar på vad lösningen är och teknikutvecklingen kan vi aldrig stoppa, men vi får aldrig ge upp om att försöka tala i lite längre meningar och att beskriva verkligheten så komplex som den ofta är. Då och då behöver vi nog också påminna oss om vikten av god journalistik för en fungerande samhällsdebatt – inte
minst värdet av public service.
Erik Ullenhag
