I en demokrati behövs både en regering och en opposition. Utan alternativ är det svårt att välja bort styret om man är missnöjd. Det betyder inte att polariserande debatter där regeringar och oppositioner skyller allt som är fel på varandra, alltid är bra. Ibland behöver man lägga kortsiktiga inrikespolitiska vinster åt sidan för att lösa problem.
Det blir allt svårare att locka personer till lärarutbildningen, vilket bidrar till att utbildningskvaliteten i skolorna sjunker när den skulle behöva öka. Därför blir det också svårare att se vem som i framtiden ska kunna klara av svåra utbildningar till ingenjör eller läkare eller specialistsköterskor inom vården, samtidigt som vi lever längre och behovet av vård och omsorg ökar.
I många vårdyrken är personalbristen närmast ett permanent tillstånd och särskilt efter pandemiåren lämnar många gånger den allra mest erfarna personalen arbetsplatser för att de är för utbrända för att fortsätta.
Låter detta som en träffande beskrivning av Sveriges problem? Men det är också fallet i många andra länder, inom EU förstås – men också i USA, Kanada och världen över. Våra länder är sammanlänkade efter decennier av avregleringar, samarbeten och växande institutionell konvergens. Så även våra problem liknar nu varandras.
Naturligtvis kikar vi också på varandra för att se hur andra som klarat vissa utmaningar lite bättre än vi själva gjort lyckas med det. Och ibland går sådana metoder att överföra, så mer lyckade lösningar sprider sig i regel till fler och fler länder. Men tyvärr sker det i alltför liten utsträckning och för långsamt. Kostnaderna i tid, pengar och mänskligt lidande borde betyda att vi ökade takten och släppte på politisk prestige – men det tycks vara något som är mycket svårare än att de andra lärdomarna.
Det finns en fara – demokratins fiender älskar att peka ut tillkortakommanden och försöker ständigt undergräva förtroendet för den liberala demokratins institutioner. Det behövs inrikespolitisk debatt och det är bra att vi tycker olika, men ibland måste vi också kunna släppa de inrikespolitiska konflikterna när problemen inte i grunden är av nationell art.
En av vår tids utmaningar måste vara att kunna hantera denna konflikt. När många länder står inför likartade utmaningar ligger vägen framåt i mer samarbete. Låt inte kortsiktiga inrikespolitiska vinster och prestige lägga krokben för det.
