En femtedel av Sveriges befolkning utvandrade till USA för 100-150 år sedan. Människor lämnade på grund av fattigdom och överhetens förtryck.
När vi tänker på de svenska utvandrarna har vi ofta de flitiga emigranterna i Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” i bakhuvudet. Vi lyfter gärna fram svenskar som blivit framgångsrika. Varuhuskedjan Nordstroms liksom apoteksföretaget Wahlgreens finns över hela USA. Och Greta Garbo är fortfarande ihågkommen.
Samtidigt är det ingen sann bild av den svenska invandringen till USA. När jag kom till New York som svensk generalkonsul fick jag fram folkbokföringsuppgifter från sekelskiftet, då det svenska residenset på Park Avenue var nybyggt och beboddes av en förmögen amerikansk pappersgrossist. Det visade sig att svenska kvinnor arbetat som hembiträden i huset. När jag forskade vidare lärde jag mig att svenska kvinnor ofta arbetade några år i amerikanska hushåll i Boston och New York innan de fortsatte till Mellanvästern.
Men inte heller i till exempel Minneapolis var svenskar enbart framgångsrika. Den som vill veta hur det kunde vara ska läsa Ola Larsmos utmärkta roman ”Swede Hollow”, som kom i våras och blir pjäs på Dramaten i höst. Där skildras en svensk slum och hur svenskarna uppfattades som lata och brottsliga. I ett klassiskt råd från tiden sades:
– Gå aldrig bakom en svensk i motvind.
Det är naturligt att människor som invandrar gärna bor tillsammans. Därför finns Chinatown och Little Italy i New York. När jag första gången träffade dåvarande borgmästaren Rudy Giuliani sa han:
– You Swedes, you live in Bay Ridge, don’t you?
Det hade en historisk bakgrund. Bay Ridge är en stadsdel i Brooklyn där många skandinaver bodde, där det fanns svenska skyltar, butiker och klubbar. Det fanns svenskt sjukhus, svenskt BB, svenska kyrkor.
Det är inte unikt för New York. I Kansas finns staden Lindsborg, som fortfarande har dalahästen som stadsvapen. Sådant tycker vi som svenskar är roligt. Men när svenska studenter med utländsk bakgrund viftar med ursprungslandets flaggor vid studentexamen leder det till reaktioner. Det har funnits sexton svenska kyrkor i New York, men att det finns elva moskéer i Stockholm ogillas av många.
Så visst är det bra med perspektiv.
