Det har varit delstatsval i Thüringen och Sachsen i östra Tyskland och stora segrare i valet är extremhögern och extremvänstern. Det liberala partiet FDP har åkt ur båda delstatsparlamenten. Ralf Gion Fröhlich är svensk statsvetare och liberal som har bott i Berlin i mer än 20 år och han kommenterar valet för NU.
Alternativ für Deutschland (AfD) är ett extremhögerparti som vunnit många sympatisörer i före detta Östtyskland. I helgens delstatsval i Thüringen blev de största parti och i Sachsen, det näst största efter det konservativa partiet CDU. Det är första gången sedan andra världskriget som ett ytterhögerparti blivit största parti i ett delstatsval i Tyskland.
Ralf Gion Fröhlich är medlem i FDP och har under många år varit ledamot av partiets nationella utskott för utrikes- och europapolitik och mänskliga rättigheter. Han har också en bakgrund som VD för tysk-skandinaviska kommunikationsföretaget Himmel & Jord och chef för Svenska Handelskammaren i Berlin. Idag leder han ett startup-företag som arbetar med språkutbildning i Virtual Reality.
Kom framgångarna för AfD som en överraskning?
– Vi har sett en uppgång för högerextrema AfD i hela landet, men framför allt i Östtyskland, under flera år. Valresultaten i flera kommunval och i Europavalet har följt samma mönster som vi nu ser i delstaterna Sachsen och Thüringen. Detta är troligen något som kommer att fortsätta i delstaten Brandenburg, som ligger runt Berlin, vid valet den 22 september, säger Ralf Gion Fröhlich.
Ett annat parti på en annan ytterkant, vänsterpartiet BSW, blev tredje största parti i båda delstatsvalen. Vänsterpopulisten Sahra Wagenknecht bildade partiet så sent som i vintras.
– Vänsterpopulistiska BSW var en mer okänd aktör eftersom partiet grundades först i januari. BSW tog en del potentiella röster från AfD, så den dystra sanningen är att denna poststalinistiska skapelse förhindrade en ännu större framgång för nynazisterna.
Det finns många förklaringar till att det har kunnat bli såhär. Ralf Gion Fröhlich nämner östtyskarnas frustration över den svåra omställningen efter återföreningen för mer än 30 år sedan, Merkels många ödesdigra misstag och den nuvarande röd-grön-liberala förbundsregeringens interna konflikter och otydliga profil.
– Personligen tror jag att vi i stort sett ser samma nationalistiska och konservativa strömningar här som i stora delar av världen. Östtyskarna har mindre fasta partibindningar och reagerar snabbare och tydligare på aktuella samhällstrender.
– Den långa tiden under två diktaturer har också lett till en större förväntan på att staten ska ta ansvar för allt, inklusive individens eget livsöde, samt en acceptans för ett auktoritärt styre i utbyte mot denna upplevda trygghet.
– Dessutom har vi nog misstolkat järnridåns fall som en ren frihetsrevolution, när det för många länder snarare var en nationell frigörelse. Detta har speglats i flera postsocialistiska länders valresultat på ett liknande sätt som vi nu ser, om än något fördröjt, i Östtyskland.
I Thüringen bor endast 2% av Tysklands befolkning och delstaten står för en ännu mindre del av landets BNP. Thüringen präglas av befolkningsminskning, utflyttning och ekonomisk nedgång. Sachsen har stora tillväxtcentra som Leipzig och Dresden och en mer framgångsrik politik. En nyligen publicerad studie visar exempelvis att Sachsen har landets mest framgångsrika skol- och utbildningsväsende.
– Situationen i Thüringen förvärras av politiska låsningar som följer på valresultat där radikala partier får stort stöd. Vi kan också se att valresultatet i Sachsen är något mer balanserat, med CDU i ledningen, säger Ralf Gion Fröhlich.
I Sachsen finns det regioner som i flera decennier har dominerats av nationalradikala rörelser, som har byggt upp strukturer och nu är integrerade som vanliga aktörer i det lokala samhälls- och kulturlivet.
– Sverige kan dra en lärdom av detta, nämligen att ideologiska högborgar för sådana rörelser tenderar att växa och sprida sig. Det finns dock en stor splittring i Sachsen, vilket tydligt illustreras av att De Gröna och vänsterpartiet Die Linke vann flera direktmandat genom att ta hem hela valkretsar, samtidigt som deras resultat i hela delstaten bara ligger runt 4-5%, berättar Ralf Gion Fröhlich.
Det är stora skillnader mellan före detta Öst- och Västtyskland när det kommer till partisympatier. Varför har man inte lyckats integrera de båda delarna av landet bättre?
– På många sätt har integrationen fungerat väl. Men på senare tid har insikten vuxit om att alla hundratals miljarder euro som har investerats och förts över till de östtyska delstaterna inte har kunnat utplåna de vitt skilda historiska erfarenheterna och hur dessa påverkar människors syn på nutiden.
– Medan vissa ekonomiska skillnader, som inkomst- och förmögenhetsskillnader, har varit mätbara och länge stått i fokus, har man delvis bortsett från den skilda politiska kulturen. Detta har fått genomslag bland annat i form av ett starkt motstånd mot stödet till Ukraina i dess försvar mot Ryssland, samt en förvånansvärt stor beredskap att följa Kremls verklighetsbeskrivningar och argument. Både AfD och i ännu högre grad BSW, spelar skickligt på dessa strängar, vilket till och med fick ledande kristdemokrater i öst att falla in i samma melodi.
– Särskilt den sittande regeringschefen i Sachsen, Michael Kretschmer, har krävt att vapen ska ersättas med förhandlingar och att Tyskland åter ska få tillgång till den billiga ryska gasen. Att han därmed lyckades behålla positionen som största parti och regeringsbildare lär medföra att denna pro-ryska hållning kommer att bita sig fast i en del av den politiska debatten i Tyskland.
Nu ska det bildas nya delstatsregeringar och det blir ingen lätt match. På förhand har partierna uteslutit samarbete med andra partier och ekvationen är på pappret helt omöjlig att lösa.
– Regeringsbildningen kommer att bli oerhört svår och antingen misslyckas, leda till mycket svaga regeringar eller omforma hela det politiska landskapet. Hittills har alla partier uteslutit ett samarbete med AfD, vilket innebär att den enda möjliga majoriteten i Thüringen består av kristdemokrater (CDU), socialdemokrater (SPD), poststalinister (BSW) och postkommunister (Die Linke), säger Ralf Gion Fröhlich.
CDU har ett beslut på nationell nivå om att inte samarbeta med vänsterpartiet, så det finns ingen lösning på ekvationen utan att CDU:s egna nationella beslut måste hävas eller ignoreras. I Sachsen har CDU uteslutit ett fortsatt samarbete med De Gröna och förde en mycket hård valkampanj mot sina gröna regeringspartners, så även där verkar det bli ett samarbete mellan CDU, SPD och BSW.
– Det kommer att skicka svallvågor till Berlin och vidare till Europa när Ukraina- och migrationspolitiken tas upp i delstatsförhandlingarna, och tvinga nationella företrädare att offentligt ta ställning. Det blir ett skakigt år fram till förbundsdagsvalet i oktober 2025, vilket har stor potential att pressa de demokratiska partierna till ställningstaganden som blir svårhanterliga internationellt och som både Sverige och andra länder påverkas av, säger Ralf Gion Fröhlich.
– Mycket kommer att bero på om koalitionen som styr i Berlin lyckas samla sig och skapa en positiv berättelse. En del talar dock för att de kommer att slitas sönder ytterligare av de hårda politiska vindarna och satsa på att stormen ska avta i tid. Ljusglimten är dock att enigheten att hålla nynazister borta från inflytande fortfarande är stor och välförankrad.
Trots allt är chansen att nästa förbundsregering styrs av demokratiska och pro-europeiska krafter i högsta grad levande. Men lite tråkigt för en liberal att liberala FDP hamnade runt en procent i dessa, delstater, som dock ska sägas traditionellt är svaga FDP-stater.
– Partiet har en del svåra vägval framför sig som kan bli existentiella om missnöjet sprider sig ännu mer även i partiets starka delstater i väst. Men samarbete med AfD hör inte till scenarierna som diskuteras, avslutar Ralf Gion Fröhlich.
Hanna Lager
