Som många andra inleder jag mina dagar med att slå på telefonen och gå igenom nyhetsflödet. Ibland funderar jag på om det verkligen är en klok start på dagen. Rubriker om klimatförändringens effekter, kriget i Ukraina, det mänskliga lidandet i mellanöstern och gängvåld i Sverige gör att det även för en person som mig, som i grunden är optimist, vissa morgnar känns som att världens problem är alltför överväldigande.
Samtidigt har jag en grundläggande tro på mänskligheten och människans förmåga att söka ny kunskap. Och jag möter så många människor som försöker göra världen till en lite bättre plats. Förra veckan stod generalkonsulatet värd för 17 tidigare nobelpristagare här i New York. Det är en tradition att vi bjuder in tidigare pristagare till en middag på Nobeldagen.
Det ingav verkligen hopp att tala med dem som ägnar sina liv åt att öka mänsklighetens kunskap. I rummet fanns människor som gjort nya upptäckter och som byggt på varandras kunskaper. En av förra årets nobelpristagare i kemi, dr Moungi G Bawendi, höll tal. Dr Bawendi berättade hur hans forskning kring kvantprickar, nanoteknikens minsta beståndsdelar, byggde på medpristagaren dr Luise E Brus tidigare upptäckter. Utan dr Brus arbete hade Bawendi inte kunnat vidareutveckla användningen av kvantprickarna. Byggsten läggs till byggsten av mänsklig kunskap som i sig leder till nya användningsområden.
Det var fascinerande att höra att syftet bakom Bawendis försök att förstå de minsta beståndsdelarna just ”bara” hade varit att söka kunskap, drivet synes ha varit mänsklig nyfikenhet. Från början hade han inte haft funderingar kring användningsområdena. Men upptäckten av kvantprickar har varit avgörande för allt från nya tekniker för att operera bort cancertumörer, utveckla solceller och laser till att förbättra kvalitén på tv-skärmar.
På middagen fanns också bland andra svenskamerikanske hundraåringen Torsten Wiesel, som fått nobelpriset i medicin 1981. Det gav så mycket energi att lyssna till dr Wiesel, som efter ett framgångsrikt liv i vetenskapens tjänst, fortfarande är nyfiken och drivs av att förstå världen och sin samtid.
Värdet för Sverige av att världens mest prestigefyllda vetenskapliga pris delas ut i Stockholm och Oslo kan inte överskattas. Vetenskapsmannen och uppfinnaren Alfred Nobel var flytande i sex språk, skrev såväl poesi som drama och verkade för en fredligare värld. Det pris han instiftade till dem som gjort de största bidragen till mänskligheten har i över 100 år varit ett sätt att fira vetenskapen.
Samtidigt var Nobel, dynamitens uppfinnare, väl medveten om att nya uppfinningar kan verka såväl för gott som för ont – ibland kan en upptäckt vara ett tveeggat svärd. Men i grunden skapar ny kunskap nya möjligheter. När jag morgonen efter middagen med nobelpristagarna slog på telefonen och läste nyheterna kunde jag därför inte låta bli att känna hopp. Sökandet efter kunskap, människans nyfikenhet efter att förstå världen är nyckeln till att lösa dagens och morgondagens utmaningar.
Erik Ullenhag är generalkonsul New York. Han har tidigare varit bland annat ambassadör i Israel, partisekreterare för dåvarande Folkpartiet, integrationsminister och gruppledare för Liberalerna i riksdagen.
