”Man måste slåss med det man har”

Richard Fallqvist är regionråd för Liberalerna i Region Västmanland och även halvtidsarvoderad nämndordförande för barn- och utbildningsnämnden i Arboga kommun. När NU pratar med honom några veckor innan jul har han precis blivit pappa åt en nio månaders bebis, som precis kommit hit från utlandet.

Richard Fallqvist är bor med familj och två katter i en villa i Arboga. På fritiden gillar han att fotografera, han håller på med karate och cyklar gärna då och då.

– Och så är jag halvtid i kommunen och halvtid i regionen. Det rekommenderar inte någon att göra, säger han och klargör:

– Det är positivt i den bemärkelsen att man lär sig väldigt mycket, men negativt eftersom inget av uppdragen egentligen är på bara halvtid.

Varför valde du att bli politiskt engagerad?
– Jag brukar säga att det har med MTV att göra. I början av 1990-talet var det fullt av bilder på MTV från Berlinmurens fall. Det var depression och kris, men vi såg positivt på framtiden. Vi skulle ha ett enat Europa.

I och med EU-omröstningen 1994 föddes intresset för politik, men Richard Fallqvist gick inte med i något parti just då. Det var först senare som han gick med i det stora ungdomsförbundet som fanns på orten – MUF.

– Men jag insåg snabbt att MUF inte var min hemvist och hoppade av.

–  Jag har nog alltid ansett mig vara liberal. Jag vet inte vart det kom ifrån, morsan var sosse och farsan var centerpartist. Och jag har ingen frikyrklig bakgrund heller.

2001 var det dags igen. Richard Fallqvist gick ned på stan för att få information inför det kommande valet, han hade nästan bestämt sig för att rösta på Folkpartiet och där stod en tidigare moderat.

– Han hade bytt parti och kände igen mig från MUF. Då gick jag med FP.

Och sedan dess har han varit kvar i partiet. 2002 hamnade han först i en teknisk nämnd i Arboga och satt där i tio år. Under mellanvalsperioden 2016 blev det en rockad i kommunen.

– Sossarna sköt sig i foten och deras samarbetspartier C, V och lokala Omsorgspartiet blev upprörda.

Resultatet blev en moderat kommunstyrelseordförande.

– Där byttes majoriteten och jag hamnade i skolnämnden, där min företrädare hade ordförandeposten.

Under 2018–22 var han sedan vice ordförande i skolnämnden och numera är Richard Fallqvist ordförande i skolnämnden och därmed halvtidsarvoderad.

Strax därefter valdes han även i regionfullmäktige, som representant för sin länsdel. Idag är han ett av två regionråd för Liberalerna. Det andra är Lina Eriksson.

Vad utmärker Region Västmanland – vilka är de stora utmaningarna hos er?
– Det är främst samma som i alla andra regioner. Vi ligger någonstans runt en miljard back. Ekonomin är det stora, tillsammans med den demografiska utmaningen – det är färre som ska vårda fler.

Richard Fallqvist tycker det har gjorts ett kraftigt arbete kring dessa utmaningar, Region Västmanland är på rätt väg.  Men kritiken har varit högljudd.

– Vi har bland annat omstrukturerat. Ett mindre sjukhus i Köping ska till exempel omvandlas till närsjukhus. Det har varit väldigt debatterat och ifrågasatt. Oppositionen vill gärna att det ska vara kvar som det är idag, men det finns inga pengar till det.

Istället fokuseras resurser till regionens stora sjukhus i Västerås.

– Många tror att det bara är att skjuta till mer, som att vi har ett kassavalv i källaren, men så är inte livet. Man måste jobba med det man har. Dessutom är det svårt att få tag på personal – det tror jag inte att gemene man alltid förstår, att det också är en problematik vi står inför, att hitta kompetensen.

– Det är klart att pengarna är väldigt styrande, att fortsätta som vi gjort går inte, därför har vi en pågående omstrukturering, säger Richard Fallqvist.

Att som politiker vara bunden till en stram budget är naturligtvis inte roligt. De stora idéer och framtida drömmar om hur världen ska se ut finns där, men realiteten är att många ställningstaganden handlar om hur och var man ska spara pengar.

– Det är också utmaningen. Vi vet hur framtiden ser ut och vi vet vad vi vill uppnå. Vi måste försöka styra dit med den kapaciteten vi har. Det är givetvis svårt.

Richard Fallqvist är för närvarande ansvarig för frågor som rör kultur och idrott, folkbildning, hjälpmedel, fastighet och folkhälsa i regionen.

– Vi pratar mycket om fysisk aktivitet. Vi har dåliga folkhälsotal i Västmanland och fysisk aktivitet är den enklaste och snabbaste vägen för att ändra det.

Det kan vara en seg process att få med alla parter på tåget, för även detta kräver resurser i tid och därmed pengar.

– Men man måste slåss med det man har.

Richard Fallqvist, som har varit med så pass länge, är luttrad. Detta är det praktiska arbetet för en politiker, att lösa de dagliga situationerna och driva arbetet framåt.

Hur viktigt är det att ha lokalföreningen bakom sig och ta politiska och visionära diskussionerna där?
– Jag tycker att vi i Liberalerna i Arboga som lokalförening är väldigt duktiga på att plocka tillbaka och diskutera ämnen internt. Vi är en handfull människor som är aktiva, och vi är bra på att stöta och blöta frågorna. Sedan är vi inte alltid överens där heller. Också i regiongruppen är vi duktiga på att debattera och få perspektiv, men där har var och en också sina specialområden.

Liberalerna ingår i styret i Region Västmanland, där Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna sitter med stöd av Sverigedemokraterna. L är det minsta partiet i regionfullmäktige – hur ser partiets möjligheter att påverka ut?

– Utifrån att vi är minst och samtidigt har två regionråd och sitter med i styret, skulle jag säga att vi har väldigt bra inflytande. Sedan är det ett minoritetsstyre som är beroende av SD och det är klart att sätter de ned foten så är det svårt att protestera. Nu har det inte varit något kontroversiell fråga än så länge, där vi har fått stryk.

Vad är roligast med uppdraget som regionpolitiker?
– Om jag ska vara ärlig är det kompetensen. De som arbetar i regionen är ofta väldigt kompetenta, både på tjänstemannanivå och på politisk nivå, säger Richard Fallqvist.

– De är duktiga på sina ämnen. Det är kul att lyssna på och få råd och stöd från dem.

Och vad är svårast?
– Att hålla ihop helheten. Jag arbetar med ett brett område och i vissa fall väldig övergripande. Jag har hand om folkhälsofrågor i regionen, men det är ofta kommunerna som är utförare. De ger bidrag till föreningar och ser till att det finns motionsspår med mera. Den högtflygande biten är svår, ibland skulle man vilja ha mer verkstad, avslutar Richard Fallqvist.

Fia Björklund