Undertecknad var nyligen i färd med att fotografera flertalet av deltagarna på Stockholmskonferensen. Det var en tilldragelse som verkade trevlig och harmonisk, med många välbekanta ansikten. 155 deltagare hade slutit upp och när den här kamerabeväpnade murveln dök upp vid lunchtid vara alla dessutom nyutspisade och därför mätta och belåtna.
Att fotografera från konferenser brukar handla mycket om att ha kameran i ständig beredskap och fotografera många saker, många gånger. Människor rör på sig, de står i skugga – eller i starkt ljus. De gör konstiga miner.
(Har ni ens tänkt på hur ni ser ut när ni pratar? Nej, det har ni inte. Det kan jag lova, för jag har fotograferat er när ni gör det…)
Genom att ta många kort på samma motiv, kanske ett blir bra. I värsta, värsta fall har du kanske i alla fall en bild av varje person som är användbar och sen får Photoshop göra resten. Ja, jag har en gång klippt & klistrat en persons öppna ögon från bild ett över de slutna ögonlocken på bild två, när inga andra fanns att tillgå.
Tidningen NU tar ingen extra avgift för att försköna sanningen på det sättet. Det ingår i det ordinarie priset.
Men den här konferensen upptäckte jag något nytt! Nästan inga av bilderna klarade Bechdel-testet…
Vad är då det? Ja, det kommer från filmens värld så är egentligen inte tänkt för vare sig stilla bilder eller bilder utan ljud. Men i överförd bemärkelse då, att två kvinnor talar med varandra utan att en man är närvarande.
Det är gott om bilder på gubbar som pratar med gubbar utan att några kvinnor syns till. (Jag är själv sedan länge i gubb-ålder så jag har licens att bruka det ordet.) Men ont om kvinnor som talar enbart med kvinnor, som sagt.
Nu trodde ni kanske att jag tänkte lasta er, kära läsare, i någon slags kollektivt ansvar för det faktum att inte exakt hälften av er är av kvinnligt kön. Men nej, det var inte min avsikt. För ni rår ju faktiskt inte för vart och hur jag riktar min kamera!
Som mångårig valberedare i många sammanhang brukar jag alltid försöka jobba efter principen att skapa en styrelse eller sätta samman en lista efter hur föreningen VILL vara, inte nödvändigtvis vad den är. Samma sak som att ha ”varannan damernas”, när partiets medlemmar har en tydlig mansdominans. Sträva, inte stampa i frustration.
Så det här faller tillbaka på mig. Även om det kanske fanns en viss övervikt av manliga deltagare på konferensen – jag vet faktiskt inte – så behöver ju inte det styra mina val av objekt för avbildning. Tvärtom, jag borde nog vara genomtänkt just därför.
Det finns många motiv som styrs av omständigheter och innehåll. Utdelning av priser, talare som talar, konferencierer som konferenciärar och så vidare. Men i de allmänna mingelbilderna, är det så att jag, som själv är en gubbe, reflexmässigt tycker bilder med andra gubbar i är lite, lite mer intressanta?
Tål att tänka på.
Sapient
