Baktanke: Var är den knut jag knöt i fjol?

Gordiska är inte knutarna jag knyter mina skor med. Inte till vardags i alla fall. Kanske att jag åstadkommer något liknande på väg hem från krogen, någon gång, efter att stämningshöjande drycker intagits.

Det är ju så att då och då löser de knutar upp sig, som strängt taget inte borde göra det utan sitta kvar och hindrar att skorna trillar av.

Nu kommer vi till det underliga, ja det rent ut sagt egendomliga i sammanhanget. Jag har noterat att det mycket oftare är knuten på den högra skon som går upp, än den dito vänstra.

Det tycks inte finnas någon uppenbar anledning till denna orättvisa. Och ja, så klart skulle det kunna göras ett överuppräkneligt antal politiskt laddade skämt om höger mot vänster här. Jag inser det.

”Lösare band till högern”, för att ta något ur högen.

Men för egen del undrar jag om det är något fel på min högre fot? Krymper den lite då och då, så att knuten blir sladdrig och löser upp sig?

Jag knyter skorna i olika ordning, så det beror inte på att jag alltid drar första knuten hårdare eller lösare. Och det sker med samma slagsida, med olika par skor så det borde inte bero på det heller.

Jag inser förstås att inte ens om jag knute och knöt upp skorna flera gånger om dagen (vilket jag ju dock nästan gör) skulle jag nå upp i ett så stort antal att det utesluter en rent osannolik, men inte omöjlig, slumpmässig överrepresentation av sladdriga högerknutar.

Min högra sko och Harrisburg, mer osannolika än så har vi aldrig varit förr.

Vissa människor vägrar att acceptera att jorden är rund. Vissa gräver ned sig i Palmemordet. Jag har mina skosnören. Jag undrar om jag inte måste drar ur skosnörena på mina skor snart och byta dem från höger till vänster och vice versa?

För kanske är det där skon klämmer? Någonstans måste jag finna en förklaring, tycker jag.

Sapient

Dela med andra
redaktionen
redaktionen