Beredskap – med öppna gränser

På ett seminarium i Almedalen som arrangerades av svensk-norska Svinesundskommittén, diskuterades pandemin och hur den drabbade gränskommuner i Norden. NU deltog i seminariet och har pratat med personer som var ytterst berörda av pandemin.

Det har snart gått ett och ett halvt år sedan de sista restriktionerna försvann efter pandemin. Svinesundskommittén ville i Almedalen sätta fokus på pandemin och diskutera vilka lärdomar som tagits samt hur Norden ska bygga upp en bättre krishantering med bibehållna öppna gränser.

För gränskommunerna var stängda gränser i bästa fall oangenämt och i sämsta fall en katastrof. Människor kunde inte besöka döende närstående, hindrades från att träffa sina barn och kunde inte gå till sin skola. I gränskommunerna i Norden var det verklighet under två års tid.

– Under 698 dagar stod det polis på gränsen mellan Norge och Sverige. Pandemin delade upp invånarna i gränssamhällena. Det är otroligt viktigt att vi sätter bättre krishantering och öppna gränser på dagordningen för nationella beslutsfattare, sa Svinesundskommitténs VD Cecilia Nilsson på seminariet.

Statsministrarna i Norden har en vision om att Norden ska vara världens mest integrerade och hållbara region år 2030. Det som skedde under pandemin gick stick i stäv mot detta. Den region i Norden med stort samarbete över gränserna och med i särklass störst befolkning är Öresundsregionen och för dem började problemen under flyktingkrisen 2015 när ID-kontroller infördes mellan länderna. Pandemin blev sedan ett ännu större slag mot den integrerade regionen.

– I Skåne kände vi oss övergivna av både Stockholm och Köpenhamn. Det var svårt att veta vad som gällde vid gränsen från dag till dag. Vi blev avskurna från ”vår flygplats” på andra sidan Öresund, tjugo minuter från Malmö, säger Olle Schmidt, ledamot i den regionala utvecklingsnämnden i Region Skåne och har tidigare under många år suttit i gränsöverskridande organ och även lyft dessa frågor som europaparlamentariker.

Olle Schmidt vill också passa på att citera den danska före detta ministern Bertel Haarder som har sagt:

– 2020 var ett ”Annus Horribilis”, ett förfärligt coronaår, med omfattande, ökande gränshinder och historiskt låg integration i Norden. Stick i stäv med det gemensamma målet, att Norden ska bli världens mest hållbara och integrerade region. Och stick i stäv med den samarbetsanda som ledde till passfriheten och den gemensamma arbetsmarknaden på 1950-talet.

I praktiken innebar det i Skåne att tågresandet blev lidande när gränskontrollerna tog tid och det spred sig i hela Skåne. Följden blev att människor tog bilen och i vissa fall bytte jobb. Nu har pendlingen och det övriga resandet över Öresundsbron ökat och situationen börjar återvända till samma nivå som före pandemin. Gränskontrollerna till Sverige finns kvar, något som bl. a Liberalerna i Skåne anser strida mot EU-rätten.

Åland var också en region som drabbades hårt av pandemin när Finland stängde gränserna, BNP sjönk med 16%. Åland har självstyre, men det är Finland som bestämmer över smittskyddet.

– De som drabbades var dels pendlare, dels vården eftersom svenska läkare inte kunde ta sig hit. Sedan kunde människor inte komma till sin sommarstuga och det fanns familjer där den ena bodde i Stockholm och den andra på Åland, och som kanske till och med hade delad vårdnad. Nästa gång det kommer en pandemi, borde det gå att lösa på nordisk nivå, säger Katrin Sjögren, partiordförande för Liberalerna på Åland.

Det tar tio minuter att gå från Haparanda centrum till Torneå centrum. Städerna är så integrerade att det finns lokala busslinjer som går mellan länderna. Skolor kan man välja i båda kommunerna och handlar mat gör man där det är billigast eller där det finns tillgängligt. Finland har sockerskatt och Torneå är en större stad, så behoven att handla på båda sidor finns i båda kommunerna. En dag stod det kravallstaket vid den gräns ingen tidigare brytt sig om.

– Alla myndigheter var tagna på sängen. Det fanns inte poliser så det räckte och det fanns inte någon plan eller förberedelse hur det skulle fungera, säger Marita Slotte från Liberalerna i Haparanda.

– I början fanns det möjlighet att komma över gränsen längre upp i kommunen, men sen gick inte det heller. Ibland var det så att om du pratade finska, som inte jag gör, och sen drog till med någon döende släkting, då kom du över. Det var lite si och så ibland men oftast blev det nej för alla.

På gränsen mot Norge såg det inte bättre ut. Där är arbetsmarknaden integrerad och svenska invånare jobbar till exempel inom IT eller hälsosektorn i Norge. Många norrmän jobbar inom handeln utmed svenska gränsen.

– Plötsligt kunde de inte åka och jobba och fick varken lön eller a-kassa. Arbetsgivare saknade sin personal. Efter ett tag fick samhällskritisk personal åka över till Norge om de testade sig dagligen när de åkte på jobb och levde enligt de norska smittskyddsreglerna på sin fritid, berättar Cecilia Nilsson för NU.

På Almedalsseminariet med Svinesundskommittén diskuterades olika lösningar och hur vi gör om en kris kommer igen. Med på seminariet var Marcus Henriksson, medförfattare till den så kallade Enestamrapporten. Rapporten kom 2021 och är en strategisk genomlysning av den nordiska civila beredskapen. Den första punkten rapporten tar upp är behovet av gemensam beredskap.

– Regeringarna bör ge samarbetsministrarna ett tydligt mandat att ansvara för den politiska styrningen av den gemensamma nordiska civila krisberedskapen, konstaterar rapportförfattarna Marcus Henriksson och Jan-Erik Enestam.

Aud Kolberg, Norges ambassadör i Sverige, var också med på seminariet och höll med om att en gemensam beredskap i Norden är nödvändig.

– Jag brukar säga lite skämtsamt att när Norges statsminister ringer Sveriges statsminister blir svaret att du måste ringa våra 21 regioner. Det har man inte tid till. Då måste det finnas en struktur på plats, sa Aud Kolberg på seminariet.

NU frågade Cecilia Nilsson vad Svinesundskommittén tänker sig när det kommer till en gemensam beredskap.

– Vi måste lära av det som skedde under Covid-19 och se till att norska och svenska myndigheter har ett regelbundet utbyte och känner varandra och planerar för nästa kris gemensamt, säger hon.

NU har också pratat med Anna Starbrink, som är Liberalernas representant i Nordiska rådet. Där jobbar man med nordiskt samarbete och pandemihanteringen har varit upp på agendan. Det finns ett särskilt råd inom Nordiska rådet, en arbetsgrupp som ständigt arbetar med gränshinderfrågorna. De har fått en viktig uppgift nu att stärka gränssamarbetet.

– Aldrig mer stängda gränser på det sättet, det tror jag är den viktigaste lärdomen från pandemin. Och det är någonting som vi arbetar mycket med, säger Anna Startbrink till NU.

Även om pandemin var ett ”Annus Horribilis” för den nordiska gemenskapen, finns det mycket som är bättre nu än före pandemin. Det var något Marcus Henriksson ville understryka på seminariet.

– Att alla nordiska länder skulle vara medlemmar i Nato och ha euro som valuta var en utopi bara för några år sedan, men nu är vi betydligt närmare.

Olle Schmidt vill också prata om euron och menar att det skulle göra mycket för integrationen i Öresundsregionen om både Sverige och Danmark hade samma valuta.

– Just nu uppfattar danskarna att det råder rea i Sverige. Det är ju bra för handeln på ena sidan sundet, men inte på den andra. Men detta ändras ju över tid, och är i längden inte bra för vare sig vanliga medborgare eller företag.

I Skåne driver Liberalerna på för ett Öresundsparlament för att öka medborgarnas inflytande i regionen. Man vill också ha en Öresundskommissionär, en minister ansvarig för Öresundsfrågorna. Olle Schmidt menar att öppenhet, transparens, tillit och förutsägbarhet måste prägla det fortsatta samarbetet. Han menar också att de nationella regeringarna måste ta ett större ansvar samt att Nordiska rådet eventuellt också kan ges en större roll.

– Sverige och Danmark borde sluta ett avtal likt Elyséefördraget som finns mellan Berlin och Paris, där inga beslut som berör bland annat gränsfrågor kan fattas utan konsultationer länderna emellan. Ja, kanske till och med gemensamma regeringsmöten någon gång per år skulle kunna var tänkbart, säger Olle Schmidt.

Seminariet i Almedalen avslutades med en politisk diskussion mellan politiker från flera riksdagspartier.

– Det kom intressanta förslag på seminariet som vi får fortsätta fundera kring. Bäst är ju om våra länder är så väl integrerade i strategier och planer att hinder inte uppstår, avslutar Cecilia Nilsson som jobbar vidare med gränsfrågor som vd för Svinesundskommittén.

Hanna Lager

Dela med andra
redaktionen
redaktionen