Det senaste året har jag börjat ana en glidning i den svenska bostadspolitiska debatten. Alltfler tycks se att den politik vi för inte har lett till en rimlig situation när det gäller möjligheter för studenter, ungdomar, nyanlända och låginkomsttagare att hitta en vettig bostad. Alltfler oroas av att segregationen ökar. Och alltfler tycks vara öppna för att hitta nya lösningar.
De flesta länder försöker ge möjligheter till bra boende för låginkomsttagare genom någon form av kategoribostäder, lägenheter med reglerad hyra reserverade för vissa grupper. I gengäld kan resten av hyreslägenheterna ha friare hyressättning, vilket bör ge en bättre fungerande marknad. Bostadsbristen, köerna och svartmarknaden för hyreskontrakt är problem vi har skapat genom regleringar, de är ingen naturlag.
Den som lyfter sådana exempel brukar direkt mötas av att vi inte ska ha ”social housing” i Sverige, eftersom det skapar usla bostäder och segregation. Men systemen skiljer sig mycket mellan länder. Kategoribostäder kan användas för att bryta segregation genom att de planeras in blandat med annan bebyggelse. De kan rikta sig till en smal eller bred grupp och vara av olika kvalitet. Den som vill läsa mer rekommenderas Boverkets rapport ”Den sociala bostadssektorn i Europa”.
I flera sammanhang har jag märkt att färre stänger dörren till särlösningar. Den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden lyfte upp det österrikiska systemet i en rapport. På en hearing för Utredningen om kommunal planering för bostäder häromveckan verkade de flesta överens om att man skulle kunna införa kategoribostäder i Sverige, bara det gjordes på ett klokt sätt.
Att lösa en del av bostadsproblemen genom att ta bort regleringar på hyresmarknaden låter förstås attraktivt. Samtidigt skulle ett system för kategoribostäder skapa nytt regelkrångel med utrymme för politisk lekstuga. Ekonomiskt bör det vara mer effektivt att varken ha kategoribostäder eller hyror styrda av Hyresgästföreningen. I stället kan man tänka sig generell omfördelningspolitik och en lång rad reformer av kvalitetskrav, höjdbegränsningar, byggen på grönområden med mera som skulle öppna för bostäder med låg hyra på marknadens villkor. I den riktningen finns många målkonflikter och därför är kategoribostäder kanske ändå en tänkbar väg för en liberal . o
