Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson har en bred bakgrund inom Kristdemokraterna, som partisekreterare, riksdagsledamot och kommunstyrelsens ordförande i Jönköping. NU har träffat henne.
Acko Ankarberg Johansson är uppvuxen i en familj där föreningslivet gick hand i hand med det övriga livet. Därför var steget till politiken inte långt. Sedan hon i tjugoårsåldern värvades till Kristdemokraterna har hon haft politiska uppdrag.
– Det var helt naturligt för mig och min syster att man gick med tidigt i en förening, för att jobba mot olika mål. När jag sedan fick frågan som 20-åring om att gå med i ett politiskt parti, så var det inget stort steg. Sedan dess har jag fortsatt att engagera mig politiskt. Men jag har även ett stort engagemang i civilsamhället. Ideellt arbete behövs och har en roll i samhället.
Acko Ankarberg Johansson ansvarar för sjukvård, läkemedel och apoteksfrågor i regeringen. Det är ett brett ansvarsområde som leder till att sjukvårdsministerns vardag till stor del består av möten. Möten med människor från olika organisationer och företrädare för hälso- och sjukvården. Det blir även en hel del träffar med läkemedelsindustrin.
– Ja, en ministers vardag består av möten med människor eller olika studiebesök. Det behövs för att kunna fatta kloka beslut, säger Acko Ankarberg Johansson.
En stor del av sjukvården är regionernas ansvar. Vilken roll har staten?
– Det är självklart så att det är regionerna som har ansvar för sjukvården i landet, men staten måste ge stöd på bästa sätt så att regionerna kan göra sitt uppdrag.
– Det är genom lagstiftning, med tillhörande budget, som staten kan stödja och förbättra vården.
– Framför allt har staten en möjlighet att göra vården mera jämlik, vilket är nödvändigt eftersom det skiljer sig åt mellan regioner i landet.
Tanken om ett ökat statligt ansvar finns med i regeringens plan – finns det något exempel där staten kan ta över?
– I Tidö-avtalet finns ett eget avsnitt om just sjukvården, där vi fyra partier har kommit överens om vad vi vill prioritera under den här mandatperioden. Alla förslag som står där ligger just nu antingen i en statlig utredning, eller är pågående genom ett budgetstöd. Det finns avsatta pengar för det.
– Den övergripande frågan om statlig styrning prövas just nu i en parlamentarisk utredning. Alla andra punkter i Tidö-avtalet handlar om att förstärka styrning och ledning inom olika områden. Vi pekar bland annat ut att det krävs en aktuell lägesbild över vilka läkemedel som finns tillgängliga.
– Det handlar även om att klara av att ha en beredskap inför framtiden. Vi behöver ha en nationell bild av läkemedelstillgången – och av hur vårdkapaciteten ser ut. Ett annat ämne är ”precisionshälsa”. Här tar regeringen fram en ny strategi för sällsynta sjukdomar. En sådan har inte funnits tidigare.
– Vi menar att oavsett hur alla de områden som ligger under utredning landar, så kommer regeringen genomföra det som finns i Tidöavtalets sjukvårdsavsnitt.
Vad är möjligt att åstadkomma inom ramen för ditt ministeransvar?
– Jag har nyligen besökt Södersjukhuset tillsammans med statsminister Ulf Kristersson. Vi var inbjudna att höra om vården av endometrios. Det är en sjukdom som är ganska okänd, men drabbar hela 10 procent av alla kvinnor, vilket är många. Sjukdomen är smärtsam, men kan behandlas på olika sätt.
– Just för denna åkomma får du väldigt olika vård beroende av var du bor. Det är inte acceptabelt.
Vilket avtryck skulle du vilja göra under din tid som minister?
– Jag är inte intresserad av att göra något särskilt avtryck för min egen del, säger Acko Ankarberg med eftertryck.
– Det är nödvändigt att göra något åt den mycket eftersatta rehabiliteringvården. Det gäller inte minst rehabilitering efter behandling av cancer.
– Jag kan även nämna området kvinnohälsa. Det är så många kvinnor som efter en förlossning drabbats och lider av olika bristningar, som kan behöva åtgärdas. Ibland är det en skada som är ett problem under en kort tid och ibland en livslång skada, men detta är något vi vet att vården ofta missar. Man får inte heller missa att ge en god eftervård och rehabilitering.
Nu har Sverige blivit medlem i Nato. Hur påverkar omvärldens händelser ditt ministeransvar?
– Vårt Nato-medlemskap kommer att påverka oss mycket. Det är en del som måste göras för att vi ska klara ”Nato-standard” inom sjukvården. Ett exempel på denna nya standard hittar vi inom blodgivning. Om vi ska kunna samarbeta inom Nato-länderna, så måste alla ha samma standard.
– Det handlar främst om en ny typ av analys av blod för att göra en bättre och säkrare bedömning av blodets kvalitet, vilket är en säkerhetsfråga. Det är även nya krav inom hela Europa, genom humanmaterialförordningen. I detta arbete kommer regionerna att behöva stöd och det hastar. Men oavsett om det handlar om Nato-medlemskap eller inte, så är detta något som är bra för alla svenskar ändå. En kvalitetshöjning, även om det kommer att generera ökade kostnader.
– Beredskapsfrågan har också en helt annat tyngd än bara för några år sedan. Vi måste öka både militär och civil beredskap. Sjukvårdens del i beredskapen har varit ett eftersatt område men är en fråga som har vuxit de senaste åren. Sverige ligger däremot i topp gällande sjukvårdens kvalitet i ett internationellt perspektiv.
Sjukvård och läkemedel handlar i stort om att göra människor friska. Men du har även erfarenhet av att jobba med döden. Under några år arbetade du på begravningsbyrå i Jönköping.
– Ja, begravningsbyrån var ett familjeföretag och jag trivdes mycket bra där. För varje kund man möter, handlar det om att ge den hjälp som just de önskar.
Vad tog du med dig därifrån?
– Alla är olika och har olika behov, synsätt och önskemål för hur de vill ha en begravning av sin närstående. Det är ju en svår och tung situation att mista någon och i arbetet med att arrangera en begravning måste man därför vara inlyssnande och stödjande på olika sätt.
Annika Westh
