Detta är en kortad version. Hela intervjun finns publicerad i tidningen NUs tryckta upplaga.
Nyligen var det ett halvår sedan Liberalernas Karin Karlsbro startade sin mandatperiod i Europaparlamentet i Bryssel. När NU träffar henne i början av januari har hon fått pusta ut lite efter några intensiva månader.
– Det har varit roligare och högre tempo än jag väntat mig, summerar hon.
Karin Karlsbro, själv ny i Bryssel, har även ovanligt många nyblivna europaparlamentariker som kollegor, i den nybildade partigruppen Renew Europe (gamla Alde). Det gick bra för liberaler i EU-valet, Renew Europe (RE) är tredje största partigrupp.
– Det innebär att egentligen är allt nytt från loggan till personerna. Visst finns det en kärna kvar, men vi är många som kommit in helt nya, och vi har så klart behövts när de olika uppdragen i parlamentet ska bemannas.
Är du bra på att ta för dig?
– Ja, det är jag. Representerar man ett parti och det enda mandatet, ingår det i uppdraget att använda det för maximalt inflytande. De som röstade på Liberalerna ska känna att de får ut mycket av det mandat vi ändå fick.
– Jag blev ordinarie ledamot i internationella handelspolitiska utskottet, och är ersättare i miljöutskottet, precis det jag önskade. Sedan är jag även gruppledare i handelsutskottet, det innebär att jag är partigruppens talesperson i handelspolitik. Så vi har fått ut väldigt mycket av vårt mandat.
Karin Karlsbro tycker att Liberalernas/Folkpartiets historia av starka parlamentariker är inspirerande. Tidigare ledamöter som Marit Paulsen och Cecilia Wikström visade att verkligt inflytande är möjligt.
– Man måste agera främst på de områden där man är verksam. Kombinationen handel, miljö och hållbar utveckling – där har Liberalerna enorm potential att göra skillnad. Och även på ett personligt plan får jag jobba med mina drömområden.
Hon ser att klimat- och handelspolitik är de stora globala utmaningarna just nu.
– EU har en nyckelroll att spela som en stabil röst för en regelbaserad världshandel.
– Vi har en situation där världshandelsorganisationen WTO inte fungerar. Då blir bilaterala frihandelsavtal viktiga verktyg, där vi ser till att handel sker på rättvisa villkor, till exempel att parterna respekterar Parisavtalet, tydliga skrivningar för att få bort barnarbete, sådana saker.
Karin Karlsbros politiska engagemang har fokuserat på miljöpolitiken, sedan 2012 är hon ordförande i Gröna liberaler. Handel är ett delvis nytt område, men för runt fem år sedan reste hon till England och pluggade på London School of Economics, just en kurs om handel och miljö.
– Tror man som vi liberaler gör på marknadsekonomi och frihandel, så måste vi bli mycket bättre på att integrera klimatpolitiken i handeln. Detta är ett specialintresse jag har haft, innan jag kunde drömma om att jag skulle få det här uppdraget.
– Ibland måste man ha tur, men när chansen väl kommer måste man vara väl förberedd och jobba väldigt hårt, säger hon med ett leende.
Arbetet som europaparlamentariker innebär att det är mycket att läsa in, många tunga förhandlingstexter, men också väldigt mycket politisk fingertoppskänsla här och nu, snabba beslut, beskriver hon.
Hur viktigt är ditt team?
– Det är ett fullständigt teamwork, i stort och smått. Jag har ett fantastiskt team. Hela vårt arbete bygger på samarbete mellan mig och mina politiskt sakkunniga, där vi in i minsta detalj gör det här tillsammans. Även om vi bara har en liberal ledamot i parlamentet, har vi en hel delegation på plats.
Vad innebär egentligen EUs klimatstrategi och vad kommer krävas för att nå miljömålen?
– The European Green Deal är den första inriktningen som EU har mot en övergripande omställning till ett mer hållbart samhälle. Och det berör så många sektorer, jordbrukspolitik, handelspolitiken, infrastruktur, satsningar på tåg – många andra saker där det både krävs gränsöverskridande samarbete, men också väldigt stora resurser.
– Det första steget är taget och nu ska det fyllas med innehåll. Men bara det att när kommissionen pekar med hela handen mot ett klimatneutralt EU och att Europaparlamentet stöder det. När EU som den stora organisation det är, bestämmer sig för att göra det – det är historiskt.
Många tycker att det går för långsamt med klimatarbetet – vad säger du om det?
– Jämfört med USA som kliver ur Parisavtalet, så går EU in till fullo och kräver att kommande handelspartners ska leva upp till Parisavtalet, och underteckna det. EU bestämmer sig för att öka trycket internt på de egna medlemsländerna, men också globalt. Det är ingen annan region som har en ledartröja på det viset.
Knäckfrågorna för att komma överens om konkreta åtgärder beskriver Karin Karlsbro mycket handlar om i vilken takt omställningen ska ske.
– Sverige har kommit långt, vi har redan nu en klimatsmart elförsörjning, jämfört med länder som är mer kolberoende. Det finns en oro för ökad arbetslöshet, sociala konsekvenser, ännu mer populism osv. Men The Green Deal innebär ju också satsningar på tillväxt, som Ursula von der Leyen, ordförande för kommissionen, kommunicerat – man ska se det här inte som en uppoffring utan som en tillväxtmöjlighet.
– Men att hitta styrmedel för att klara av det, det är en avancerad politik.
Den sociala pelaren och framför allt frågan om minimilöner är också något som Karin Karlsbro bevakar, utifrån att den skandinaviska modellen måste skyddas. Kommissionären för arbetsmarknads- och social frågor deltog för några veckor sedan på Renew Europes gruppmöte och Karin Karlsbro passade då på att rikta kritik mot tankarna om en europeisk minimilön. Det svar hon fick var att den svenska modellen för lönebildning ska vara både ”preserved and protected”. Följdfrågan hon då ställde var hur detta rättsligt skulle hålla i en domstol och där blev svaret mer flytande – politiska garantier är inte juridiska garantier.
– Vi får väl se vad som händer, men jag kommer med mina skandinaviska kollegor vara på den här frågan. Jag är Sveriges europavänligaste parlamentariker, men det här är fel väg att gå.
Det är de stora utmaningarna för EU.
– Klimatet, där är vi på banan. Migrationen, en stor utmaning att jobba vidare med. Och sedan den populistiska utvecklingen i vissa medlemsländer och hur EU ska förhålla sig till den – för man kan inte bete sig hur som helst om man är medlem i en demokratisk organisation.
– Populismen finns där, det har ett ansikte i Europaparlamentet. Jag möter den öga mot öga, åsikter om kvinnor, om homosexuella, saker som är chockerande att höra, det möter jag i hissen, säger Karin Karlsbro och berättar hur detta också tas upp i samtalen med kollegorna i partigruppen. Farhågorna över strömningarna diskuteras över lunchen, i korridorerna, under pauser.
För Karin Karlsbro är politiken på lokal nivå avgörande för att stoppa den populistiska vågen. Hon tror att lokalvalen kommer bli strategiskt viktiga framöver.
– Att befästa partiet lokalt och vinna människors direkta stöd. Den lokala nivån är basen för demokratin. Att Liberalerna finns representerad i alla delar av landet, att vara närvarande och synligt lokalt. Och sedan att helt enkelt inte ge upp, det må vara vindar som blåser men stå fast.
Fia Björklund
