Frankrikes president Emmanuel Macron är Europas nya frälsare. Det säger de EU-tjänstemän som jag nyligen träffade i Bryssel. EU:s toppbyråkrater hoppas nu att Macron är den nya Messias som med sin lyskraft och handlingskraft ska leda EU igenom sin identitetskris och de svåra Brexit-förhandlingarna. Macron står upp för Europatanken och vill ingjuta nytt hopp för EU-projektet.
Det är ett positivt momentum just nu i EU tack vare den EU-vänlige Macron. Ansvaret för Unionens framtid vilar nu tungt på axlarna på Frankrikes president. Macron visar med sin visionära Europapolitik vägen framåt för Sveriges liberaler.
Emmanuel Macrons linjetal om Europas framtid på Sorbonne-universitet i Paris i slutet september slog ner som en bomb i EU:s högborg och gav de molokna EU-federalisterna nytt hopp. Äntligen ropade många EU-vänner när det hörde Macrons tal. En politiker som verkar för fördjupad integration och fördjupat EU-samarbete, ”ett Europas förenta stater”. Det talas i Bryssel om att Macrons visionära ledarskap skapar ett ”window of opportunity” att svänga EU in på en mer federalistisk riktning. Tåget för att vara aktiv lämnar nu perrongen och det går inte att ”vänta-och-se”. Det finns nu en gyllene möjlighet att reformera det europeiska projektet. Det ledarskap som saknas i EU– undantaget Angela Merkel – hoppas man att Macron ska stå för. Tanken på Macron som Europas frälsare är lockande för oss liberaler. Det behövs ett starkare ledarskap i EU. Och det finns anledning till optimism. Ekonomiskt tuffar Europa på mycket bättre än på länge. Det går bra för europeiska företag. Tillväxten ökar och arbetslösheten sjunker. Unionen står inte längre under ett Grexit-hot. Det är fred på vår kontinent.
Utmaningarna för den franske presidenten och EU är dock gigantiska. Speciellt Brexit sätter EU-samarbetet på prov. De EU-tjänstemän på kommissionens brexit-team jag träffar säger med skärpa att svenska företag måste förbereda sig på alla scenarier, i det inkluderat ett så kallat ”cliff-edge scenario”. Det vill säga att britterna lämnar Unionen i mars 2019 utan ett skilsmässoavtal. Då väntar en tid av osäkerhet och oro. Åtminstone för en tid.
Också den politiska utvecklingen i Ungern och Polen är oroande. Vi ser att separatism och nationalism ställs på sin spets genom Kataloniens egenmäktiga självständighetsförklaring. Extremhögern i Frankrike har åtminstone tillfälligt stoppats av Macron – men det är långt ifrån för tidigt att ropa faran över. Det främlingsfientliga FPÖ gick nyligen framåt i valet i Österrike. Terroristattentat har börjat bli vardag i Europas huvudstäder.
När jag nyligen träffade Lars Danielsson, Sveriges EU-ambassadör i Bryssel, sa han att det blåser en ”mellanstatlighetens vind” i EU. Han menar att Macron står ensam i sin tro på mer federalism bland de övriga stats- och regeringscheferna. Så må det vara i den krets av ambassadörer som Danielsson umgås med i Bryssel. Men det är långt ifrån hela bilden. I min vardag som EU-specialist känner jag inte igen mig i den beskrivningen. I mina regelbundna möten i Frankfurt med tjänstemän på Försäkrings- och pensionsmyndigheten EIOPA är det ingalunda nationalism jag möts av. Snarare tvärtom.
De finns en stark tilltro till att det behövs mer av gemensamma europeiska lösningar. Vi behöver till exempel ökat pensionssparande och stärkt konsumentskydd. För det krävs gemensamma europeiska regler. Att backa bakåt är inte den väg som är framkomlig. Globaliseringen och digitaliseringen sätter nationalismen ur spel. Min förhoppning är att Liberalerna i Europaparlamentsvalet 2019 står fast vid sin pro-europeiska linje och fortsätter att säga Ja till Europa. Macron tillsammans med Merkel kan leda ett mer enat Europa ut ur Brexit-krisen och in i framtiden.
Vårt hopp i Europa står till Macron! Vive Macron, vive la France et vive l´Europe!
Rickard Ydrenäs
