Bus eller godis! Jag skriver den här krönikan med munnen full av halloweensnask som barnen hotat sig till från grannarna. En bit av Amerika som jag inte har något emot att vi tagit till oss. Däremot var jag mer skeptisk när Draghirapporten satte ljuset på de senaste årens starka produktivitetstillväxt i USA och många snabbt landade i slutsatsen att Europa ska ta efter deras framgångsrecept.
Det första problemet med detta är att flera av de faktorer som kan vara viktigast för den amerikanska framgången är svåra att ta efter. USA är idag världens största producent av olja och fossilgas, tack vare fracking. De flesta EU-länder valde för ett årtionde sedan att förbjuda eller i alla fall inte prioritera fracking. Vi lär knappast ändra oss nu, med tanke på klimatet. Det är för övrigt inte säkert att det finns stora, kommersiellt användbara fyndigheter i EU.
En annan av USA:s framgångsfaktorer är förmodligen “den som har, åt honom skall varda givet”. Genom att de största IT-företagen är baserade där, har infrastrukturen och kompetensen för de senaste årens AI-boom funnits på plats. Ett av de viktigaste företagen bakom tekniken, DeepMind, är brittiskt, men köptes snabbt upp av Google. Det är inte självklart smart om EU försöker ta över ledartröjan på områden där USA har ett stort försprång. De mindre företagen, lägre lönerna och språkförbistringen gör att Europa har svårt att samla ihop kluster kring megaprojekt som de senaste AI-modellerna. Lyckligtvis uppstår mycket tillväxt i helt andra former.
Även det amerikanska forskningsinstitutet DARPA har lyfts fram. Tyvärr är erfarenheterna generellt inte särskilt goda av att försöka kommendera fram produktivitetshöjande forskning. I den mån DARPA har lyckats (det kan också vara tur eller selektiv historieskrivning) så verkar ingen veta vad framgångsreceptet är.
Det andra och större problemet är den generella dragningen till anekdoter och goda exempel. En mer systematisk väg att hitta rätt reformer för ökad produktivitetstillväxt är att utvärdera åtgärder som har provats vid flera tillfällen eller på flera platser. En åtgärd kan visa sig vara bra för tillväxten trots att ingen av platserna som har infört åtgärden har god tillväxt – där kan ju finnas andra faktorer som drar ner helheten.
Den här dragningen till anekdoter blir allra värst när den kombineras med självgodhet. När Sverige är bra på något, till exempel låga koldioxidutsläpp eller låga dödstal i pandemin, tenderar vi att tro att vi inte har något att lära av andra. Men länder som har högre utsläpp eller hade fler covidoffer kan ha genomfört åtgärder som vi kan lära oss av, även om andra faktorer har försämrat totalen.
Statistiska utvärderingar av åtgärder är tyvärr svårkommunicerade jämfört med att lyfta fram ett land som gott exempel. Och så är det ju roligt för politiker att resa, oavsett om det är till New York för att studera närpolis eller till Danmark för att studera integrationspolitik. I bästa fall är det bara slöseri med skattebetalarnas pengar, i många fall tyvärr “inspirerande” i en förenklad och fördummande riktning.
Andreas Bergström
Är seniorkonsult och partner på New Republic, med en bakgrund på tankesmedjan Fores och i riksdagen och Regeringskansliet för Liberalerna.
