Världen nåddes nyligen av nyheten att Israels underrättelseorganisation Mossad i en stor operation lyckats skadeskjuta terrororganisationen Hizbollah genom att ladda personsökare och walkie-talkies med sprängmedel.
Den initiala reaktionen på detta, särskilt i sociala medier tycks, tyvärr, domineras av viss ”pojkrumsromantisk James Bond-beundran” över tilltaget. Då måste det inskärpas att stater har helt andra krav på sig för hur de agerar och detta är ingalunda oproblematiskt, oavsett vem måltavlan är.
Som alla militära våldshandlingar är stater bundna av krav på ändamålsenlighet, proportionalitet och återhållsamhet, bland annat. Det finns förbud mot att aptera vardagliga saker med sprängmedel, så kallade ”booby traps” i bland annat en FN-konvention från 1980-talet, vilken Israel tillträtt. Detta för att sådana åtgärder skapar särskilda risker för oskyldiga i civilbefolkningen.
Den här operationen kan möjligen fortfarande vara laglig under förutsättning att Israel vidtog andra åtgärder för att minimera sådana risker för civilbefolkningen, men det återstår i så fall för Israel att redovisa.
Återkommande kallas detta i debatten för en ”kirurgisk operation” som riktats enbart mot Hizbollahs operatörer, men det är helt enkelt inte sant. Det sprids redan nu videoupptagningar och liknande, som sägs visa Hizbollah-operatörer som drabbas av skador på offentliga platser omgivna av oskyldiga civila.
Om en terrororganisation hade lyckats göra samma sak, riktat mot ett lands företrädare, så hade världsopinionen förhoppningsvis varit snabb att fördöma inte bara våldsanvändningen som sådan, utan också just det faktum att vanliga, vardagliga föremål används som fällor på ett sätt som mycket väl kan anses vara ämnat att, förutom att orsaka skada hos individerna, också ”sprida skräck” hos civilbefolkningen.
Det är inte minst den delen av detta som blir problematiskt, när det istället för en terrororganisation är en stats underrättelseorganisation som genomför detta. Det finns ett känt citat med innebörden att den som inte håller sig att följa regler utan ska bekämpa ondskan till varje pris, gradvis alltmer kommer att likna dem de bekämpar. Israels rätt att försvara sig mot yttre fiender får helt enkelt inte ta sig vilka uttryck som helst. Det måste ibland även Israels vänner inskärpa.
