Egentligen borde väl ingen förvånas över att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson flirtar med isolationism och putinism, när han menar att det finns en ”övre gräns” för det svenska stödet till Ukraina.
Det handlar inte om kortsiktig populism. Såvitt alla undersökningar visar har det svenska stödet till Ukraina massivt stöd i befolkningen. I den senaste Europabarometern 2023 stödde hela 97 av de svarande ett stort humanitärt bistånd och 91 procent stödde militärt bistånd.
De som har en annan uppfattning än denna, återfinns också i andra politiska läger än där SD brukar hämta sina väljare.
Nej, skälet till att Åkesson intar en position som ser ut att krocka med i stort sett hela befolkningens värderingar, är förstås till stor del partitaktiskt. Att han vet att detta kommer att försätta alla andra partier i slagsmålsberedskap. Och både S och C bjöd snabbt upp till dans.
Peter Hultquist (S) och Muharrem Demirok (C) gick villigt Åkessons ärenden och krävde att Ulf Kristersson – och därmed regeringen – släppte allt annat för att förklara hur de ställde sig till Åkessons senaste.
Det är så Sverigedemokraterna byggt sin särställning i politiken. De lyckas hela tiden få alla andra att förhålla sig till SD:s politik och får allting att kretsa vid den. Varken Hultquist eller Demirok kan egentligen tvivla på att det finns ett starkt stöd för Ukraina i riksdagen. De kan räkna.
Sen kommer frågan om SD gör detta för att hålla sig väl med Vladimir Putin. Partiet har en historia av att deras såväl folkvalda som anställda plötsligt ”kommer ut” som beundrare av Putin. Även en av deras tidigare representanter i Försvarsberedningen.
Den sortens potentiella överlöpare, som tjusas av makten och brutaliteten hos Kremls neo-tsar kommer alltid att finnas, i Sverige så väl som i andra länder. Det finns där, under ytan. Vi kan näppeligen vara förvånade när internets skrymslen är så fullt av ”maskulinister” och ”anti-woke”, som mer eller mindre öppet hyllar fascistoida tankegångar om ”starka ledare” och att staters ”styrka” ligger i deras beredskap att utöva våld såväl mot den egna befolkningen som mot andra stater.
Men det är ändå mycket få individer. Det är knappast det som ligger bakom utspelet.
Det politiska skälet ligger mycket närmare än så. Det är ganska enkelt, egentligen. Ytterst vill inte Sverigedemokraterna se den starka värdegemenskapen kring demokrati och humanitet som byggts upp, inte minst i EU. Att gå omvägen via eftergifter åt Putin handlar framför allt om att Putin är ett medel att försöka krossa den gemenskapen och förgifta samarbetet som form.
Det är en draksådd, men att spela Åkesson i händerna är att göda detta ogräs.
