Att unga kvinnor med invandrarbakgrund är de som i störst utsträckning läser vidare efter gymnasiet, var en rubrik som toppade flera nyhetsflöden förra veckan. En mycket bra nyhet, men egentligen ingen nyhet, eller? Jag tror att de flesta borde känna till det, bara man tänker efter lite och ser sig omkring.
Jag tror också att för oss som har invandrat till Sverige är det en självklarhet. Under tonåren hade min mamma en mening som yttrades om och om igen: ”Jag kom inte till Sverige för att du skulle…” och sen kom det – för att du skulle skolka, välja estetprogrammet eller strunta i läxorna. Vi som hade lite otur med att födas på fel ställe i världen fick en ny chans i Sverige. Vi fick tillgång till oändliga möjligheter, skolgång, högre utbildning och dessutom utan mutor och korruption. Inte bara att man får en utbildning som öppnar nya dörrar, du får även förutsättningar för att kunna göra ett bättre val när det gäller din framtida partner, du behöver inte leta efter en försörjare utan kan fokusera på kärleken.
Ja, jag kanske raljerar lite, men för många unga tjejer med invandrarbakgrund är det faktiskt på allvar. Så var det för mig. Att kunna göra det ens föräldrar inte kunnat göra, att inte göra dem besvikna, att göra rätt för sig, att förtjäna sin plats. Men det handlar också om så många utrikesfödda föräldrar som inte har fått möjligheten att jobba med det de är utbildade till och inte kunnat använda sin examen. Därför blir det ännu viktigare att vi – barn till dem – ska ta vara på de möjligheterna som finns. Ingenting ska tas för givet eller lämnas åt slumpen.
Det var faktiskt en fantastisk nyhet, nu när jag tänker efter – äntligen stod de unga kvinnorna med invandrarbakgrund i fokus. Och jag hoppas att vi fortsätter att prata och uppmärksamma de här tjejerna. Jag vill läsa mer om deras berättelser och drivkrafter, men istället ser jag artikel efter artikel som handlar om en annan trend som sprids i sociala medier, ”soft girls”. Oklart hur spridd den är i verkliga livet dock. Den handlar om att man ska fokusera på sig själv och sitt välmående, man ska välja bort ekorrhjulet, prestationer, förväntningar och övertidsarbete, men gärna ha en manlig försörjare.
Under min uppväxt fanns det många kvinnor som frivilligt eller ofrivilligt fastnade i hemmet. De hade en manlig försörjare och la tid på att bejaka sin kvinnlighet, men det blev tyvärr inte så mycket fokus på välmående när man satt där utan inkomst och med en frånvarande försörjare som har hittat en ny, yngre ”soft girl” att försörja. Men alla får självklart göra precis som de vill. Jag kommer dock ändå vara mycket tydlig med min dotter – hon kommer att få höra att varken hennes mormor, farmor eller mor kom hit för hon inte skulle… göra rätt för sig.
Natalia Rylander
Har arbetat på Liberalernas riksdagskansli och varit ordförande för Liberala studenter.
