Den första juli 2018 började lagen som ger rätt till tillfälliga uppehållstillstånd för ensamkommande som studerar på gymnasiet att gälla. Dessa ungdomar, nästan 7 000, är nu beroende av att kunna få jobb inom sex månader för att på sikt kunna få permanent uppehållstillstånd.
Även de som stod bakom förslaget till lagen, som snabbt döptes till ”gymnasieamnestin” i den allmänna debatten, medgav att tillfälliga regler alltid kommer att ge upphov till problem när undantaget löper ut, men ingen kunde naturligtvis då förutse att huvuddelen av de som omfattades skulle vara färdiga med sina studier lagom till den största pandemin i modern tid. Men det är vad som nu sker.
Pandemin påverkar arbetsmarknaden, med de åtgärder som krävs för att begränsa sjukdomens utbredning drabbas företag hårt – särskilt inom handeln, som för många erbjuder en ingång till arbetsmarknaden.
Trots att frågan snart blir överhängande har den ändå hamnat i ”mediaskugga”. NU bad därför knappt 330 aktiva liberaler att svara på frågan om hur Sverige bör hantera detta dilemma, genom en enkät som skickades ut via mejl. Bland de 330 mottagarna är de flesta förbunds- eller föreningsordförande, eller har något annat uppdrag inom sin föreningsstyrelse. Men frågan var ställd till dem som individer, ska betonas.
Enkäten gav 142 svar inom loppet av tre dagar, så även om det inte på något sätt ger ett statistiskt säkerställt underlag för vilken uppfattning som dominerar, vittnar det om att det finns en åsiktsklyfta i denna fråga.
Av de svarande valde 47 procent alternativet att ”uppehållstillstånden bör förlängas med anledning av epidemin”, medan 50 procent valde svarsalternativet att den inte bör förlängas, eftersom ”vi visste att lagen skulle ge problem när tiden löpte ut, vi behöver försöka återbörda de som kommer att sakna uppehållstillstånd så gott det går med hänsyn till epidemin.”
Tre procent av de svarade valde alternativet ”vill ej svara”.
I enkäten fanns också möjlighet att ge en frivillig, skriftlig kommentar – men då utan möjlighet att vara anonym.
Dessa kommentarer finns dock inte med i denna webbversion av artikeln.
Ulf Schyldt
