PERSPEKTIV. Det ser nu ut som regeringens vändning av klimatpolitiken kommer att lyckas, och utsläppen därmed att vara mindre 2026 än när regeringen tog över för två år sedan trots omläggningen sedan dess. Det betyder att ett slags ”peak utsläpp” skulle kunna inträffa i år.
– Det är glädjande att utvecklingen gått bättre än vi trodde för ett år sedan, sa klimatminister Romina Pourmokhtari under sin presentation på onsdagens presskonferens.
Dock kan förstås inte regeringen helt ta åt sig äran av detta, eftersom en inbromsande ekonomi alltid håller tillbaka klimatutsläppen en del. Men det betyder trots allt att omläggningen ser ut att lyckas, när de beslutade åtgärderna – inte minst den återinförda, modifierade reduktionsplikten – får full effekt.
Pourmokhtari gick också in på att det finns flera olika sätt att räkna och presentera detta, vilket med stor sannolikhet kommer att komma fram när klimatredovsiningen i budgetpropositionen ska debatteras.
Peak nu?
Sveriges utsläpp har trendmässigt sjunkit under lång tid, framför allt tack vare att transportsektorn blivit effektivare över tiden, men också med minskat oljeberoende i energisektorn. Sveriges elproduktion är redan till 98 procent fri från aktiva koldioxidutsläpp. Men med den omläggning som regeringen genomfört, gjordes det ett stort nummer av att utsläppen ökade i det korta perspektivet. Det verkar nu alltså kunna vara en kortvarig peak.
Tidsperspektivet är onekligen en av de stora skillnaderna mellan de olika sidorna i klimatdebatten, även om båda sidorna också ser både kort- och långsiktigt samtidigt, men ur de perspektiv som gynnar den egna sidan bäst.
– Vi tänker i generationer framåt, sa finansminister Elisabeth Svantesson under inledningen till presskonferensen.
Brantare kurvor
När Elisabeth Svantesson och Romina Pourmokhtari presenterade denna del av budgetpropositionen på onsdagen, dagen innan budgeten läggs fram i riksdagen, var det idel positiva nyheter de ville förmedla. Och regeringens politik har gett mer positiva resultat än kritiken för ett år sedan gav intryck av, men detta beror som sagt också på ekonomin. Därför finns framgent också vissa osäkerheter om hur mycket utsläppen faktiskt kommer att minska.
Dock ser alla kurvor något brantare ut nu. Regeringen presenterar prognoser för flera olika scenarier, först så som situationen var för ungefär ett år sedan, med alla beslut fattade före 1 juli 2023. Därefter ett ”2024-scenario” med alla relevanta beslut som fattats till och med 1 juli i år. Slutligen också ett scenario som baserar sig på de avsedda effekterna av ytterligare klimatstyrmedel som finns i årets budgetproposition.
En flora av mål
Ett besvär är att det fortfarande finns en flora av mål, som dessutom handlar om olika tidpunkter. Det påverkar när och hur beslut bör fattas och bidrog starkt till oenigheten om skillnaderna i effektivitet mellan den nuvarande regeringens och den förra regeringens olika strategier. Den skillnad som är mest märkbar, är på målområdet där den nuvarande regeringen har tagit bort eller flyttat fram en del mål som den förra regeringen hade. Men slutmålet är det samma – nettoutsläppen ska ned till noll. Och helst ska Sverige också bidra till att sänka den befintliga koldioxidhalten i atmosfären.
Dessutom har, under den nuvarande regeringens tid och till stor del genom Sveriges ordförandeskap i EU, nya klimatmål på EU-nivån tillkommit. Med mer styrning från EU:s sida, vilket föranleds av bland annat Parisöverenskommelsen från 2015 som förutsatte att EU var en mer aktiv aktör som tryckte på medlemsländerna. Så ser det nu, något senkommet, ut att kunna bli.
Tidöregeringen har tidigare gjort ett stort nummer av att den tidigare regeringen inte hade någon plan som täckte hela processen fram till de mål som de satt upp – och det ligger en del i den kritiken, förstås. Dock är det först nu när Tidöpartierna börjar kunna peka på prognoser som ”håller hela vägen fram” som de på riktigt kan ta åt sig äran av att ha det.
Det kan vara så att regeringen kollektivt bitit på ett eller annat nagelband i väntan på att få se scenarierna som de nu kunnat presentera och det finns fortfarande kvardröjande oklarheter. När regeringen pekar på det EU-mål som heter Lulucf som ”oklart”, så stämmer det. Men det kan vara ett gryende problem för Sverige, och även Finland, att landanvändning tas in i klimatmålen på detta sätt.
För länder med mycket skog – det vill säga i klartext Sverige och Finland – är skogens potential som koldioxidsänka av enormt intresse för EU, vilket kan lägga hämsko på de industrier som har skogen som råvara eller produkt. Här kan Sveriges intressen komma att kollidera med övriga EU:s.
Som en del i klimatagendan ”Fit for 55”, har EU satt som mål att inget land får lägga sig under den nettoupptagning av koldixoid som skog och mark hade under åren 2016-2018. På sikt ska upptaget ökas, med nationellt uppsatta mål. Sveriges andel är knappt fyra miljoner ton mer per år och det är detta mål som kan få konsekvenser för skogsbaserade näringar.
Ulf Schyldt
Liten ordlista
EU:s klimatagenda ”Fit for 55” införde en rad mya mål och mekanismer i den svenska klimatvokabulären. Det kan vara dels mekanismer som ingår i denna plan, men dels också andra redan överenskomna åtgärder, till exempel i Parisöverenskommelsen från 2015, som fått ny aktualitet.
ESR: Detta betyder ”Effort Sharing Regulation” och är EU:s lagstiftning för hur klimatutsläpp som ligger utanför utsläppshandelssystemet ska hanteras av medlemsländerna. ESR omfattar främst vägtransporter, egen uppvärmning av bostäder eller lokaler, användning av arbetsmaskiner samt jordbruket utsläpp.
ETS: EU:s utsläppshandelssystem, där ETS ska utläsas ”Emissions Trading System”. Detta omfattar i första hand utsläpp från verksamheter som drivs kommersiellt och därför bedöms kunna handla med utsläppsrätter. Utsläppshandelssystemet är framför allt kommissionens ansvar och inte medlemsländernas, men länderna påverkas på många sätt, framför allt av de många förändringarna som sker inom systemet för närvarande.
LULUCF: Detta är en mekanism som syftar till att reglera nettoupptag av koldioxid från skog och mark. Förkortningen ska utläsas: ”Land use, land use change and forestry”. Detta är EU:s verktyg för att öka upptaget av koldioxid ur atmosfären.
Källa: Naturvårdsverket, regeringen.
