– Det finns starka skäl för staten att engagera sig i detta, sa finansmarknadsminister Niklas Wykman (M) under presskonferensen när utredningen om ”Finansiering och riskdelning vid investeringar i ny kärnkraft” presenterades på måndagen.
Wykman syftade framför allt på att kostnaderna för att bygga kärnkraft drivs upp på grund av stora risker, varav en del av de ekonomiska riskerna beror på ständiga politiska förändringar inom energipolitiken. Inte minst risken för att villkoren för att bygga och driva just kärnkraft kan ändras kraftigt om den politiska majoriteten svänger.
Utredaren Mats Dillén fyllde på med flera skäl, inom ramen för de scenarier han studerat. Han betonade att det finns särskilda skäl för staten att vara involverad i den här typen av projekt, dels för att det rör så långa planerings- och byggnationstider, med många tillståndsprocesser som måste klaras av, och dels för att energiförsörjning är ett stort allmänintresse.
Utredningen skapade en hel del debatt under veckan, men främst kring frågan om kärnkraften i sig, vilket ju till viss del stärkte utredningens grundläggande tes om politisk risk. Miljöpartiet dömde ut frågan som ”ett svart hål för skattebetalarnas pengar”, med avseende på just det. Socialdemokraterna lovade också att upphäva ett eventuellt beslut om de skulle komma till makten.
Ingenting av detta berörde dock egentligen den här utredningen, som till stor del en teknisk lösning på en rad olika frågor, bland annat att alla upplägg där staten på något sätt är involverad i finansiering av privata företags investeringar i energiinfrastruktur måste godkännas enligt EU:s regler för statsstöd.
Staten lånar ut pengar mot ränta
Tanken är att staten blir en aktör som lånar ut pengar till andra aktörer, som ett finansinstitut, i lägen där andra, privata institut inte kan hantera den långsiktiga och oförutsägbara risken som finns på energimarknadsområdet.
Över tiden höjer sedan staten utlåningsräntan, för att öka incitamentet för företaget att lägga över lånen på privata banker eller finansieringsinstitut, så att risken därmed sprids och hanteras på den privata marknaden. I utredningens modell finns också olika sätt att kunna hantera varierande energipriser, under den perioden när staten är med och bär finansieringen.
Enligt utredningens kalkyler kommer detta att generera en viss vinst på grund av ränteintäkterna till staten, under de flesta förutsättningar, påpekade Dillén. Därmed kan modellen innebära att statsskulden över tiden minskar, fast en del kapital låses in i systemet under byggnationen.
Nytt slutförvar behövs också
Uppdraget innebar att lämna förslag på modeller för ”finansiering och riskdelning för nya kärnkraftreaktorer, så att elmarknadens aktörer i konkurrens har möjlighet att bygga ny kärnkraft”. Det scenariet konkretiserades till målet att tillföra en total effekt om minst 2 500 MW, motsvarande effekten av två storskaliga reaktorer, ska finnas på plats senast 2035. Men för att göra det, följer också bland annat att det på sikt också måste finnas bland annat ett nytt slutförvar, eftersom det måste finnas en tydlig och konkret plan för omhändertagande av utbränt avfall, innan ett nytt kärnkraftverk får uppföras. Det slutförvar som nu planeras för, kommer att fyllas av befintligt kärnavfall samt det avfall som kommer att produceras av befintliga reaktorer.
– Det här behövs för att vi ska klara den långsiktiga energiförsörjningen, sa Wykman vidare under presskonferensen.
För hans egen del betyder det att en ny enhet på finansdepartementet kommer att behöva inrättas, för att skapa den kompetens som behövs för att kunna bereda ärenden enligt den ny lagen.
– Det understödjer också det arbete som Ebba Busch jobbar med på Energidepartementet, sa han, syftandes på arbetet att förstärka det svenska energiförsörjningssystemet med ny produktionskapacitet.
Ulf Schyldt
