Denna vecka slutar Folkpartiets Marit Paulsen i EU-parlamentet efter totalt elva framgångsrika år. Men det är ingen framtid på soffan som hon tänker sig framöver.
Med längtan i rösten beskriver Marit Paulsen sina planer för framtiden när NU ringer upp för att intervjua henne i Bryssel.
– Vi ska bo i husvagnen och jag ska älska min man, Sture. Fiska lite abborre och spela golf.
– Sedan får du fråga vår herre, eller nornorna, eller vem du nu tror bestämmer. För om jag orkar ska jag skriva en bok till. Den ska heta Av jord är du kommen och handla om sambandet mellan allt som hänger ihop i livet. Vi pratar om mat och klimat och överbefolkningen som om de vore separata frågor. Det blir absurt. Vi kan inte diskutera klimatet utan att ta med jordbruket och skogsbruket. Inte när vi vet att jordbruket står för en tredjedel av utsläppen.
På någon minut har intervjun svängt från vad hon ska göra efter att hon lämnat Europaparlamentet till politikens frågor. Marit Paulsen är en person som ser sambanden i livet, precis som hennes bokplaner skvallrar om, och hon brinner av insikt om att vi måste ta in hela bilden om vi vill åstadkomma förändring. Och trots ålder och ett långt liv både i och utanför politiken kommer hennes engagemang att fortsätta, men i vilken form? Kommer hon att fortsätta i Folkpartiet?
– Ja du, det är upp till Folkpartiet, svarar hon. Det är en demokratisk fråga. Folkpartiet har idag ingen modern miljöpolitik att tala om. Partiet sitter fast i 1800-talet. Så det är upp till partimedlemmarna att ändra på den saken om jag ska stanna.
– Då levde två och en halv miljarder människor på jorden. Nu är vi nästan åtta miljarder. Det ger helt andra utmaningar. Så många människor ska ha mat, kläder, rent vatten. Utmaningarna är helt
andra.
Marit Paulsen menar att inget parti riktigt vågat ta till sig att det moderna samhället och livet på jorden står inför helt nya utmaningar. Och hon menar att vi måste ha förmåga att se både framåt och bakåt för att lösa -problemen.
– Femtio procent av lösningen är att se var vi kommer ifrån, att ha kunskap om historia och kultur. De andra femtio procenten handlar om nytänkande och ny teknik.
– Varken kärnkraft eller vindkraft kan driva en människa. Det är genom de gröna bladen, som omvandlar solljus till kolhydrater, som allt liv på jorden drivs. Både vi och masken och kvickroten är skrivna med samma bokstäver, generna. Det är det stora sambandet i livet.
Det är också i det sammanhanget som vi kommer in på EU:s djurhälsolag. Den kan kallas ”Marits -triumf”. 39 olika lagar, skriva under 50 år, skulle förvandlas till en enda ramlag. Lagförslaget innehåller 257 paragrafer och 140 annex. När det presenterades kom 1 300 motförslag.
– Jag undrar fortfarande hur i herrans namn vi lyckades få ihop det här. Men det gjorde vi. Jag frågar mig, är det roligt när inte ens Front National röstar emot förslaget? De lade ned sina röster. Ingen var emot till slut. Varken socialisterna eller de gröna. Inte rådet eller kommissionen.
– Det här är den första lagen i världen som uppmärksammar samband mellan djurens välbefinnande och människans. För djurens hälsa påverkar antibiotikaanvändningen och den avgör hur mycket resistenta bakterier vi får.
– Det är den biologiska mångfalden som avgör om vi ska över-leva eller inte.
– Vi måste använda alla våra -erfarenheter. Gör vi det kan vi lyckas med massor. Men jag förstår att inte alla som vill väl har rätt erfarenhet. Alltför många som vill vara miljömedvetna går på asfalt, bor i betong. De har inte rätt erfarenhet, ser inte sambanden. Då blir det fel, även om det inte är något fel på viljan.
– Det är samma sak med flyktingkatastrofen som vi ser nu. Många vill väl. De mobiliserar en enorm välvilja. Men hur ska vi hantera det här på lång sikt?
Efter att ha talat om väldigt allvarsamma ämnen, mat och klimat och människans överlevnad, blir tonen än mer allvarsam när Marit kommer in på vad hon menar kan vara EU:s största utmaning -någonsin.
– Det som händer sedan några veckor tillbaka är en stor kris. Riktigt stor. Den involverar historia, kultur, tro, vilka vi är. Ekonomi och miljö och handel är praktiska saker. Dem kan vi alltid prata om oavsett om vi är öst eller väst eller vad vi tror på, muslim eller kristen. Men tro är något annat.
– Se på historien, se hur vi har betett oss mot varandra. Katoliker och protestanter, shia och sunnimuslimer. Fruktansvärda grymheter. Låt oss inse vad vi har att göra med. Annars kan vi inte förstå och förhindra att det upprepas. Det här handlar om vilka vi är, och det kan vi inte resonera om.
– Det är en sak att hantera det här akut. Det handlar om att ställa upp. Att ordna bostäder och mat. Vi kan inte låta miljoner svälta ihjäl i -vinter.
– Nu har vi i parlamentet röstat om förslag om hur EU ska kunna ge mer pengar till UNHCR för att hjälpa människor i flyktinglägren i Libanon, i Turkiet och på andra platser. Men sedan, på längre sikt. Vi måste våga starta diskussionen, för det kommer att bli värre.
– Vi lever i början av en folkvandringstid. Jag tycker att jag har sett det här komma i ett årtionde. Klimatet förändras. Det kommer att bli varmare. Havsnivån kommer att bli högre. Det bor många människor i områden där havet kommer att stiga. Holland, Florida, Bangladesh.
Just EU:s förmåga att lösa konflikter var det tyngsta skälet för Marit Paulsen att engagera sig för svenskt medlemskap. Freden, möjligheten att få länderna att prata med varandra. ”Hellre byråkrater än soldater” som hon sagt så många gånger. Och nu är hon rädd att just den möjligheten hotas av krisen.
Annars var det inte självklart att tänka sig att en före detta svetsare från Dalarna, som i artiklar och reportage beskrivit ”äcklet” i Europas djurstallar och matfabriker, skulle varit för europasamarbetet. Många på nej-sidan använde just dessa argument.
– Jag kan inte förstå hur djuren i Europa skulle ha fått det bättre av att vi hade röstat nej. Det hade ju inte hjälpt.
– Det värsta har vi fått bort nu. Du kan äta ett löskokt ägg även i Spanien eller Italien. Det kunde du inte förut. Och kadavermjöl och kadaverfett. Fettet får du göra bildäck av nu, men inte mat. Nu finns det tydliga regler.
Marit Paulsen har en gärning att vara stolt över. Det hon åstadkommit för bättre mat och bättre villkor för djur i Europa betyder mycket. Och maten och djurens hälsa betyder mycket för oss människor.
”Kossorna är skitviktiga!”, som Marit säger när vi berör mjölkkrisen i Sverige. Inte bara för den enskilde bonden, för bygden, för naturen.
– Grodor och vadarfåglar försvinner om marken växer igen. Det handlar också om vilka växter vi ska ha, vilken biologisk mångfald. Och turismen, som betyder mer ekonomiskt. När gran och tall erövrar stränderna, då kommer inga turister längre.
Hon återkommer ständigt till dessa samband. Allting hänger ihop.
Ulf Schyldt
Marit Paulsens liv
1939: Föddes den 24 november, i baksätet av en taxi i Oslo.
1946: Började folkskolan i Rørvik.
Marit styckar sin första gris: Vid 12 års ålder, för att göra leverpastej bland annat.
1956: Hon köpte sin första kokbok på av-betalning. Gyldendals store kokebok står fortfarande i hennes bokhylla.
1963: Flyttade till Sverige och Smedjebacken i Dalarna. Då hade hennes två första barn fötts åren innan. Via ett jobb som kallskänka på Stadshotellet blev hon svetsare på järnverket.
Läste in gymnasiekompetens: Via Brunnsviks folkhögskola läste Marit in gymnasiekompetens. Sedan skrev hon sin första bok Du, människa 1972 och började som kolumnist i Aftonbladet.
1976-1980: Marit sitter i kommunfullmäktige i Malung för Socialdemokraterna.
1979: Hennes mest kända bok Liten Ida utkom.
1992: Marit Paulsen tilldelades Tage -Danielsson-priset.
1994: I kampanjen inför folkomröstningen om EG-medlemskap blev hon ett ledande namn på Ja-sidan.
1995: Utsågs Marit till ”Årets europé”.
1998: Hon värvades till Folkpartiet.
1999-2004: Var hon ledamot av EU-parlamentet första gången. Då fick hon igenom förbättring av salmonellakontrollen.
2004: Tog hon grönt kort i golf.
2009: Kandiderade Marit för andra gången till EU-parlamentet. Hon fick fler personröster än Vänsterpartiet fick röster totalt. (Mer än 221 000 personkryss.)
I början av sin tredje mandatperiod i EU-parlamentet: Når Marit Paulsen äntligen framgång med EU:s djurhälsolag.
