Vi liberaler har alltid slagits för att få bort skråväsende och tullar. Redan på 1760-talet kämpade liberalen Anders Chydenius för frihandel och näringsfrihet och vårt Liberalerna har sina rötter i 1800-talets rörelse för demokrati, frihandel och marknadsekonomi. Vi vet att handel ger välstånd, Sverige är ett strålande bevis på det, och att miljoner människor runt om i världen har lyft sig ur fattigdom tack vare handel.
I samband med den ekonomiska krisen 2008 förband sig G20 länderna att inte ge sig hän åt protektionistiska åtgärder för att undvika nya hinder för handel och investeringar. Dessa ord tycks nu glömda. Protektionismen i världen ökar visar rapporter från böand annat Kommerskollegium och OECD.
Än värre är att tron på handelns fördelar har allt färre försvarare. Den amerikanska presidentvalskampanjen excellerar i anti-handelsretorik och Trump deklarerade nyss glatt att ”vem bryr sig om ett handelskrig mot Kina?” Över Europa sveper en anti-globaliseringsrörelse som kritiserar frihandel och investeringar i allmänhet och avtalet med USA i synnerhet. Hundratusentals människor demonstrerar i Tyskland mot TTIP och i flera länder deltar ministrar i den populistiska kören, trots att det är de som har ”beställt” TTIP. Det finns inga gränser för vilket hot TTIP anses vara mot demokratin, människors hälsa, miljön etcetera.
Trots att vi har handlat med USA i hundratals år är det som om först nu som frågan ställs på sin spets. Kommuner förklarar sig TTIP-fria och allt fler kräver folkomröstning. Alltför många tycks ha glömt hur arbete skapas och inte ställt sig frågan varför vi ska avstå från jobb, investeringar och nya möjligheter för alla fantastiska europeiska småföretag inom till exempel den digitala och serviceekonomin.
Avsaknaden av nationellt ledarskap är påtaglig trots att alla handelsförhandlingar kräver ett enhälligt mandat av medlemsländerna. Vi har nästan 40 olika frihandelsavtal med olika länder och regioner och kommissionen förhandlar nu ytterligare 20. Eftersom framtidens tillväxt i huvudsak kommer att ske utanför Europa måste vi vara där och få tillgång till dessa marknader. Och vi vet att frihandel fungerar – EU-Korea avtalet från 2011 har lett till 50 procent ökad export.
Oro och frågor ska tas på allvar, men visst är det konstigt att det är fler protester kring ett avtal med USA än med andra mindre demokratiska länder? Om inte EU och USA, som delar så många värderingar, lyckas få till stånd ett avtal – vad sänder det för signaler? Det är dags att vända trenden. Det krävs en liberal kamp till frihandelns försvar.
Cecilia Malmström
Cecilia är Sveriges EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor. Hon har även varit EU-minister (FP).
