Än en gång hände det som inte får hända. Oskyldiga människor, många unga, har fått sätta livet till på grund av illdåd utförda av barbarer i Frankrike i Islamiska Statens (IS) namn.
Samtidigt flyr tusentals människor undan terror och bomber i Syrien, flyr undan IS vidrigheter. För dem har dessa fasansfulla händelser länge varit vardag. För oss blev Europa över en natt en mindre trygg plats.
Vi hoppades alla att det som hände den 11 september 2001 i USA skulle vara en engångsföreteelse, men tyvärr har det attentatet följts av flera där islamistiska extremister tros ligga bakom. Vi minns alla attentatet mot satirtidningen Charlie Hebdo och gisslantagningen i en judisk mataffär i januari i år. En månad senare var det Köpenhamn och ett möte med Lars Vilks samt en synagoga som var målen och i oktober i år dödades uppemot 100 personer vid två explosioner i Turkiets huvudstad Ankara. Så sent som i torsdags förra veckan utsattes Beirut för en attack. Längre tillbaka i tiden har vi tågbomben i Madrid 2004 och bomberna i Londons tunnelbana 2005.
Tyvärr verkar detta ha blivit en verklighet som vi, vare sig vi vill eller inte, måste förhålla oss till. Något som vi alltid måste ta med i beräkningen oavsett om vi befinner oss i Sverige, Frankrike eller någon annanstans i världen.
I Sverige har vi hittills klarat oss undan IS vidrigheter. Men vi måste dessvärre vara beredda på att det kan hända även här. Då känns det minst sagt skrämmande att så få svenska kommuner har lokala handlingsplaner mot våldsbejakande extremism. Göteborg, som är en av de kommuner varifrån flest unga har rekryterats till IS, är ett exempel på en kommun utan handlingsplan. Det vittnar om en stor naivitet när det gäller dessa frågor. Ingen kommun, oavsett var i landet, har idag råd att inte ta frågan om våldsbejakande extremism på allvar och och förbereda sig för det som i värsta fall kan hända. Inte minst det förebyggande arbetet är viktigt.
En positiv sak i detta sammanhang är den hjälptelefon som Röda korset öppnade denna vecka. Hit kan oroliga ringa för att få stöd och hjälp om man tror att en anhörig är på väg att dras in någon form av våldsbejakande extremistisk rörelse. Redan första dagen som telefonen var i bruk kom en strid ström av samtal. Många ville få kontakt med andra som hade varit i motsvarande situation.
Förre utrikesministern Carl Bildt konstaterade häromdagen på Dagens Nyheters debattsida att vi nog “gör klokt i att utgå från att vi kommer att få leva med konsekvenserna av den arabiska världens konvulsioner under en betydande tid framöver”. Han menade vidare att man måste forma en strategi för att begränsa, bekämpa och besegra IS.
Det ligger mycket i hans resonemang. Trots ett överhängande hot måste världens demokratier hålla samman i kampen mot IS samtidigt som våra länder måste förbli öppna. Vi inte får ge vika av rädsla. Då vinner terroristerna.
