Jag höll ett föredrag om integration och arbetsmarknaden för Eritrianska riksförbundet härom veckan. Jag berättade om mitt arbete med att skapa länkar mellan arbetsgivare och arbetskraft som just nu befinner sig långt utanför arbetsmarknaden.
Jag tog upp hur vi metodiskt, målmedvetet och med ett fantastiskt engagemang argumenterar ute på arbetsplatserna. Vi berättar om den demografiska utvecklingen som innebär att vi blir allt färre som kan arbeta och upprätthålla vår välfärd. Vi säger att de nyanlända som kommer till oss nu är morgondagens konsumenter och detta bör vi som näringsliv ta tillvara. Vi säger också att språkförbistringar är ett hinder som är övergående, svenska lär man sig bara man får möjligheten att prata och lyssna.
Vi säger att det visst finns unga människor som saknar erfarenhet, ungdomar som av olika anledningar har haft svårt att ta sig in i en arbetsgemenskap, men att de har andra förmågor. De är mer flexibla, väldigt duktiga på ny teknik och har en god förmåga att kommunicera med andra ungdomar.
Varje gång som jag tar upp ett exempel, nämner och visar bild på en person som vi har matchat ihop med en arbetsgivare jublar min publik. De applåderar och lyssnar intensivt när jag säger att mångfaldskompetens, det faktum att en person kan flera språk och har erfarenheter från olika kulturer, är en styrka och något som vi måste lära oss att ta tillvara på.
Jag blir själv rörd och stolt. Jag vet vad ett arbete kan betyda inte bara för den enskilde utan för en hel familj och för ett helt samhälle. Jag vet att min mammas största sorg i Sverige alltid har varit att hon inte fick möjligheten att arbeta och bidra. Jag vet hur stolta, drivna och kloka människor bryts ner när de inser att alla vägar in till arbetsmarknaden är stängda för dem.
Under sommaren, när stora delar av Sverige befann sig i sommarstugan, lyckades jag och mina kolleger som arbetar med dessa frågor matcha ihop över 400 personer som befann sig långt från arbetsmarknaden med ett jobb.
För mig är varenda matchning en seger. För varje flicka eller pojke som ser sin mamma eller pappa gå till jobbet skapar vi en tilltro till samhället. Barnen får en förebild, de får stolta föräldrar som kan utvecklas och bidra till vårt gemensamma. Samhället får medborgare som bidrar med sin arbetskraft, skatteintäkter och många gånger med sin innovation och sina ideer.
Våra argument fungerar, det finns en efterfrågan på arbetskraft och det är en styrka att ha en mångfaldskompetens. Vår utmaning nu är att få myndigheterna med oss i detta arbete. Att staten skyndar på sina processer så att de nyanlända snabbt får möjlighet att sätta igång med processen att komma in på arbetsmarknaden.
Berivan Mohammed
