För någon månad sedan kunde vi läsa i tidningen om en nioårig flicka som kallades hora och fick byxorna neddragna av jämnåriga pojkar i skolan. Och många unga tjejer får dagligen ta emot skällsord som hora på skolgården eller i sociala medier.
Det är inte okej. Tvärtom är det ett språkbruk som måste stävjas.
Men förra veckan infann sig plötsligt detta skolgårdssnack även i politikens främsta environger. Livligt påhejad av sina manliga arbetskamrater uttalade en moderat politisk tjänsteman samma nedsättande omdöme om socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Medierna, och många politiker av olika partitillhörighet, rasade och det med rätta.
Men, samtidigt vill man gärna instämma med tenoren Rickard Söderberg som i en debattartikel på SVT Opinion med anledning av det inträffade skriver ”jag är inte det minsta chockad” och att i den digitala verkligheten där han och många andra lever är ”dra åt helvete din hora” jämfört med mycket annat som sägs och skrivs närmast att likna vid en komplimang.
Frågan är vart vårt samtalsklimat är på väg, både på skolgården, i sociala medier och i de politiska debatterna, när ordet hora används vitt och brett. Hur avtrubbade har vi blivit?
Politik bygger mycket på konflikt. Utan konflikt blir sällan en fråga stor. Men i detta ligger också en stor fara. En fara i att man överdriver och tar till skällsord. Man låter helt enkelt invektiven hagla.
Och i sociala medier ska budskapet vara kort, koncist och skickas ut snabbt. Det gäller att vara först på bollen. Då kan det ibland gå alltför snabbt.
Vi har också under senare tid matats i media med Donald Trumps unkna kvinnosyn och hans många nedsättande uttalanden om just kvinnor. Just denna unkna kvinnosyn har under lång tid även visat sig i nätkommentarer från Sverigedemokraternas svans. Här hittar man ofta nedsättande pronomen som både fitta och hora.
Politiker och politiska tjänstemän måste föregå med gott exempel. Det är en självklarhet. Och det är bra att den moderata partiledningen genast tog tag i problemet. Men som sagt, detta är vardagsmat på våra skolgårdar och bland ungdomar på sociala medier. Det är här man måste börja.
Många unga använder ord som dessa av slentrian och utan att tänka på vad de egentligen säger. Och mottagarna har hört de nedsättande kommentarerna så många gånger att de till slut inte orkar bry sig. Så kan det inte fortsätta.
Vi måste ta tag i det torftiga debattklimatet. Alla, alltifrån föräldrar, lärare, övrig skolpersonal till politiker och gemene man måste markera inte bara en gång, utan varje gång man stöter på uttalanden som dessa, att de inte är okej.
Politiker måste också tänka sig för när de äntrar en talarstol, deltar i debatter eller blir intervjuade i media. Eller när de i stridens hetta uppdaterar Twitter eller Facebook.
Samtalsklimatet måste förbättras såväl på skolgården som i politiken. Varken en nioårig flicka eller en kvinnlig minister ska behöva bli kallad hora.
