Customise Consent Preferences

We use cookies to help you navigate efficiently and perform certain functions. You will find detailed information about all cookies under each consent category below.

The cookies that are categorised as "Necessary" are stored on your browser as they are essential for enabling the basic functionalities of the site. ... 

Always Active

Necessary cookies are required to enable the basic features of this site, such as providing secure log-in or adjusting your consent preferences. These cookies do not store any personally identifiable data.

No cookies to display.

Functional cookies help perform certain functionalities like sharing the content of the website on social media platforms, collecting feedback, and other third-party features.

No cookies to display.

Analytical cookies are used to understand how visitors interact with the website. These cookies help provide information on metrics such as the number of visitors, bounce rate, traffic source, etc.

No cookies to display.

Performance cookies are used to understand and analyse the key performance indexes of the website which helps in delivering a better user experience for the visitors.

No cookies to display.

Advertisement cookies are used to provide visitors with customised advertisements based on the pages you visited previously and to analyse the effectiveness of the ad campaigns.

No cookies to display.

Det måste bli skarpt nu

Det var förstås inte alls oväntat att ordförandelandet Dubai i sista minuten la fram en text där de försökt stryka bort allt som handlade om att fasa ut olja och gas. Inte oväntat, utan en av svagheterna med den här typen av högnivåkonferenser. Det blir för mycket artig diplomati och för lite verkstad. 

Det har varit en stor kamp bara att få igenom texter som berör utfasning av kol, och det gäller inte ens allt kol. 

Naturligtvis är det också ett problem att vad mötena än enas om, är det mycket lite av det som blir bindande på något sätt. Framför allt finns det länder som är långt bortom världsförsamlingens möjligheter att hålla ansvariga för deras handlingar. Länder som Ryssland och Iran som ofta flagrant bryter mot världsordningen. Eller Kina som förutom övergrepp på den egna befolkningen och ett ständigt närvarande militärt hot mot Taiwan, fortsätter att lova storartade insatser på klimatområdet bara de får bygga kolkraftverk fram till tjugo minuter innan det är dags att hålla vad de lovat. 

Alla de svagheter som finns i FN-systemets ambition att samla alla världens länder, har ärvts av högnivåkonferenserna mellan parterna. Och kanske finns det ett värde av dessa forum där samtalen kan fortsätta – men det måste också bli skarpt nu. Frågan är, som det heter, ”existentiell”, för allt fler länder i världen där den globala uppvärmningen börjar få allt mer märkbara effekter. 

Att det finns regioner som genuint vill gå vidare med skarpa, bindande åtaganden är viktigt. Här finns ett embryo till att bygga en global klimatallians som gradvis tvingar fram åtminstone en tydlig prissättning av utsläpp. Det kräver ett låggradigt handelskrig för att åstadkomma – de länder som vägrar förändras kommer inte stillatigande acceptera att deras varor och tjänster beläggs med klimattullar. Men det är det vapen som står till buds. 

EU vill väl, men har också brister. EU består av 27 länder som inte alltid är överens och där det också finns starka särintressen – jordbruk och fiske är två näringar som mycket ofta lyckas få ”undantag” på miljöns bekostnad. Men här finns åtminstone mekanismer för att trycka på och få länder att implementera bindande lagstiftning även när de inte vill. 

Påtryckningar är det som behövs, när vissa länder vägrar ta ansvar för att festen spiller över och skadar andra. Det finns ingen frihet att förstöra för andra, även om Dubai, Kina, Ryssland och Iran gärna låtsas det. 

Dela med andra
redaktionen
redaktionen