Den 17 april väntas riksdagen rösta igenom ett förslag på ny könstillhörighetslag.
Lagen innebär att det från den 1 oktober i år blir betydligt enklare och snabbare än det är nu att byta juridiskt kön. Kravet på medicinsk utredning och fastställd diagnos slopas och ersätts i praktiken med så kallad självidentifiering. Åldersgränsen sänks också till 16 år. Bakom detta ligger idén att kön och könsidentitet är en social konstruktion som ”ständigt skapas och återskapas aktivt”. Ett sådant synsätt innebär ett förkastande av vetenskaplig konsensus.
Sedan intresseorganisationer för homo- och bisexuellas rättigheter framgångsrikt lyckades nå sina lovvärda mål om likabehandling oavsett sexualitet har fokus under det senaste decenniet nu riktats mot att driva den betydligt mer komplexa och högst kontroversiella frågan om att människor själva skall kunna välja kön. Förespråkare för införandet av självidentifiering hävdar att det är en mänsklig rättighet att i varje situation få bemötas som medlem av det kön man själv identifierar sig med. Men till skillnad från likabehandling av utifrån sexualitet är detta inte en mänsklig rättighet, utan ett krav på att alla andra ger upp dels vad man vet är fakta (kön bestäms av biologi) men även sina rättigheter till utrymmen och tjänster kopplade till ett specifikt kön.
Det hävdas regelbundet av förespråkare för självidentifiering av kön att denna förändring har samma legitimitet som de förändringar som givit homosexuella samma rättigheter som heterosexuella. Detta är dock en falsk ekvivalens av minst två skäl. För det första medförde homosexuellas krav på lika rättigheter inga som helst krav på att samhället måste acceptera förnekande av verkligheten. Kön är inte flyktigt och valbart utan ett biologiskt faktum och att insistera på motsatsen får konsekvenser. För det andra står inte homo- och bisexuellas rättigheter i konflikt med rättigheter hos någon annan grupp.
Istället för att som nu pressa igenom en lagändring utan föregående bred debatt eller ens en remissrunda(!) måste frågan upp på bordet ordentligt. Det behövs kritiskt tänkande kring den förestående lagändringen. Vilka är effekterna av att alla själva tillåts välja juridiskt kön? Den påstådda nyttan; att personer som upplever att de är födda i fel kropp slipper att gå igenom en process som innefattar en medicinsk utredning och fastställande av en relevant diagnos – såsom är fallet under den nuvarande lagstiftningen – skall ställas mot de negativa konsekvenser som följer av den föreslagna lagändringen:
- Kraftigt försämrad säkerhet och värdighet i kvinnors skyddade och könsuppdelade utrymmen såsom omklädningsrum och duschar, fängelser samt mottagningar och kvinnojourer för misshandlade och våldtagna kvinnor (där biologiska män av förklarliga skäl inte bör få arbeta). Även om inte alla kvinnor protesterar mot att dela omklädningsrum och duscha nakna med okända män är det inte en anledning att alla andra kvinnor skall tvingas till detta.
Eftersom det blir upp till var och en att själv – utan utredning eller fastställd diagnos – välja sitt juridiska kön kan vi inte utgå ifrån att detta inte kommer att utnyttjas av människor med onda avsikter. Det är oerhört naivt – och farligt – att utgå från att så inte kommer att ske. Vi har skapat utrymmen som är exklusiva för biologiska kvinnor för att det skall vara möjligt för dem att röra sig i samhället på samma villkor som män. Det är en mänsklig rättighet och ett samhällskontrakt som vi sedan länge tar helt för givet. Införandet av självidentifiering introducerar risker för kvinnor och flickor som bryter sönder detta. - Försvårande av brottsbekämpning genom att man i brottsregistret inte kan koppla samman personnummer som ändrats fler än en gång. Detta kommer naturligtvis att utnyttjas av kriminella element.
- Barn och ungdomars förvirring kring könstillhörighet ökar. Vi har redan sett en enorm ökning av könsdysfori bland unga människor under det senaste decenniet. Lagändringen kommer att ytterligare späda på detta, speciellt har detta visat sig för autistiska flickor.
Studier visar nu också att detta inte minskar risker för självmord för denna grupp, snarare tvärt om. - Det försvårar för kvinnor att slippa tävla mot biologiska män inom idrott. På sikt riskerar det att förstöra kvinnlig idrott.
- Kvaliteten på könsbunden statistisk analys försämras vilket leder till sämre beslutsunderlag inom t. ex. medicin/sjukvård och kriminalpolitik.
- Förvirring av begreppen man och kvinna har visat sig leda till att det kan bli straffbart att uttala sanningar om vilket biologiskt kön en transidentifierande person har. Resultatet blir att människor tvingas ljuga.
Den nuvarande lagstiftningen är välbalanserad och medger ändring av juridiskt kön för den som verkligen har det behovet. Det rör sig om ett mycket begränsat antal människor i Sverige som genuint anser sig födda i fel kropp – sannolikt om något tusental. Långt ifrån alla dessa är dock intresserade av att byta juridiskt kön. Nyttan för den återstående gruppen skall ställas mot de ovan identifierade negativa konsekvenserna som påverkar hela eller stora delar av samhället. Slutsatsen torde vara uppenbar och vi behöver mer öppen diskussion av ämnet.
Urban Wikman
