Efter EU-valet 2019 konstaterades att det här med att bara säga “ja”, eller “si, yes och oui” till EU inte håller om budskapet inte fylls med konkret innehåll. Bara för att ett samarbete är bra behöver ju inte all politik vara det.
I årets valkampanj kombinerade Liberalerna istället den positiva inställningen till mer samarbete genom förslag som EU-polis, aborträtt och mer gemensam utrikespolitik, med en sund skepsis mot bland annat enorma statsstöd till bönder och övervakning av all privat kommunikation. Det senare har kommit att kallas chat control 2.0 och var ursprungligen EU-kommissionär Ylva Johanssons förslag om att övervaka alla privata meddelanden för att motverka spridning av barnpornografi och grooming.
Ett hedervärt syfte, men också ett typiskt fall där medlen – att i praktiken avskaffa den personliga integriteten på nätet – inte helgar målet. Därför röstade Liberalerna tillsammans med en majoritet nej när förslaget behandlades av Europaparlamentet.
Men i tisdags kunde journalisten Emanuel Karlsten avslöja att regeringen gått via Justitieutskottet och där fått igenom ett bifall till chat control. Bara Sverigedemokraterna och Centerpartiet röstade emot. Det gäller visserligen inte det ursprungliga förslaget, men med det kompromissförslag som har lagts fram av det belgiska ordförandeskapet måste meddelandetjänsterna fortsatt installera en bakdörr som möjliggör granskning. Krypterade meddelanden ska kunna skickas, men först efter att de har skannats. Det innebär i praktiken att man måste gå med på att bli övervakad för att kunna kommunicera. Samtidigt uppges spårningen inte längre gälla text, utan bilder, videor och länkar.
Det nya förslaget är mindre långtgående. Men är det bra för det? Att kunna kommunicera utan att staten avlyssnar är inte bara en liberal grundpremiss, utan också direkt nödvändigt för många, inte minst för anonyma källor och demokratiaktivister. Och även du och jag riskerar med den AI-teknik som krävs för granskningen att fastna med våra semesterbilder i EU-filtret.
Kanske hade det gått att lugna dessa farhågor eller bättre motivera det nya kompromissförslaget. I skrivande stund har dock inget parti som röstade för kommunicerat det i sina egna kanaler – nästan som om de inte riktigt kan stå för det. Men ingen tvingar dem att vara för, utan de måste helt enkelt tycka att det här är en rimlig avvgäning. Då borde man också kunna säga det till samma väljare som man i valet för bara några dagar sedan informerade om att man kommer värna den personliga integriteten.
Oui till trubbig massövervakning!
