Nyligen gav Fores ut en antologi inom projektet ”Hela staden – bryt segregationen” med forskningssammanställningar om kriminalitet, skola, jobb och grannskapseffekter. Slutsatserna blev förvånande, för inget kapitel kan egentligen visa på en påtaglig nytta av att bo integrerat.
Kapitlet om kriminalitet är kanske lite uppgivet: Nyinflyttade låginkomsttagare i städer brukar hamna i genomflyttningsområden där kriminalitet frodas av olika skäl. Det går att sätta in åtgärder på både kort och lång sikt, men mer blandat boende hörde inte till förslagen.
Skolkapitlet visar att skolor faktiskt kan fungera utmärkt i områden där föräldrarna har andra modersmål, har kort utbildning och har låga inkomster. En del skolor som kan verka bättre i betygsstatistiken är i själva verket inte särskilt bra på att lyfta elever, utan levererar bra betyg enbart för att elevernas föräldrar ger goda förutsättningar. Att flytta runt elever eller ha ett mer blandat boende är i så fall inte självklart. I stället är det viktigt med höga förväntningar, tydligt kunskapsfokus, duktiga lärare och god föräldrakontakt trots språksvårigheter.
När det gällde sysselsättning visste vi sedan ett tidigare projekt att geografin inte är särskilt viktig. Det är inte av grannarna som man får jobb. Finns det vettiga kommunikationer mellan bostadsområden och arbetsplatser så är inte segregation ett hinder. Det kan till och med finnas små, positiva effekter av att bo med många andra från samma land.
Kapitlet om grannskapseffekter visade att det inte finns något tydligt forskningsstöd för att till exempel jobb, utbildning eller hälsa påverkas särskilt mycket av grannarna. Om problemområden får undermåliga skolor, kanske för att de prioriteras lågt av politikerna, så är det förstås skadligt för befolkningen. Men som skolkapitlet visade behöver det inte vara så.
Under de seminarier som vi har arrangerat har vi diskuterat frågor som inte är med i antologin. När det gäller till exempel jämställdhet och attityder mot hbt-personer misstänker jag att det finns skäl att motverka segregation. Och helt subjektivt föredrar jag att vi bor mer blandat. Men jag har fått ompröva min bild från ”Utanförskapets karta”, folkpartirapporterna från 00-talet, som beskrev negativa spiraler där de boende drar ner varandra i misär. De flesta flyttar vidare och klarar sig utmärkt i livet.
Andreas Bergström
