Det talas mycket om artificiell intelligens, AI, i dessa dagar. Inte minst efter en mycket intressant diskussionskväll om AI och medvetande med filosoferna Nick Bostrom och Daniel Dennett som förlaget Fri Tanke ordnade häromveckan.
Dagens AI är mycket långt ifrån det mänskliga tänkandet. En del system är väldigt kunniga inom snäva områden, men även ett barn slår dem när det gäller bredd och livserfarenhet. Experter på området är oense om hur lång tid det kommer ta innan vi har system som har en generell intelligens i nivå med människans, där en del tror på ett par årtionden, och andra snarare om hundra år.
Många fokuserar på riskerna. Några av dem ser vi redan med dagens system: Facebook, Youtube och andra tjänster föreslår saker som kommer att intressera dig enligt erfarenheter från andra användare. Det kan bli begränsande och snudd på förolämpande – om man nu kan bli förolämpad av en dator.
En vanlig oro är att program eller robotar ska attackera mänskligheten, för att skydda sig själva eller för att någon illasinnad person har programmerat dem att göra det. Det är inget som vi ens är i närheten av. Den dag vi närmar oss det finns det förmodligen gott om andra program som är gjorda för att skydda oss. Med tiden får vi dra upp gränser för vad man får utveckla, på samma sätt som vi har regler mot att utveckla supervirus idag.
Som liberaler borde vi ta riskerna på allvar, men framför allt fokusera på möjligheterna. De är enorma. Smarta program och robotar kan stötta människor i alla tänkbara yrken, så att vi slipper tråkiga och farliga rutinsysslor, kan göra snabbare vetenskapliga, tekniska och medicinska framsteg, kan förbättra vård och omsorg och mycket annat.
Staten borde satsa på forskning, där riskerna kan ingå men inte vara huvudsaken. Politiken bör följa utvecklingen noga för att kunna införa kloka regleringar som balanserar säkerhet, konsumentnytta, konkurrens med mera när det verkligen behövs, och annars håller sig undan. Just nu finns det en riksdagsledamot som är genuint intresserad och kunnig i frågorna, vår egen Mathias Sundin. Det är bra med omsättning i politiken, så det vore synd att klaga på att han har beslutat att lämna riksdagen. Men efter 2018 finns en lucka att fylla, och där ryms fler än en politiker.
Andreas Bergström
