A-kassan sägs fungera som en studsmatta där man mellanlandar mellan två jobb.
Problemet är att studsmattan saknar fjädrar som kan ge den där extra farten upp i luften och ut till nästa jobb, dessutom håller skyddsnätet på att plockas ned om det ens finns kvar. Vi är många som hamnat på studsmattan som gungar förrädiskt och vet inte vart vi kommer landa när sista fjädern går av.
Jobbade på ett större bolag som för över 1 år sedan valde att säga upp 100 personer på grund av arbetsbrist. Det var då de nya reglerna för LAS börjat gälla och det var ingen rolig upplevelse.
De nya LAS-reglerna som Liberalerna varit med om att införa ger inget som helst skydd för den som blir uppsagd. Turordningsreglerna rundar man lätt och kompetens har ingen som helst betydelse, företaget väljer helt godtyckligt vem man vill ha kvar. Varför var det så viktigt för Liberalerna att försämra LAS så att den lagen blev helt verkningslös, är det ens någon idé att ha den kvar? Det är ju inte speciellt svårt att räkna ut vad väljarna tyckte om den ”arbetslinjen”.
Jag hade tur att det fanns ett kollektivavtal som företaget var tvungna att följa, hade jobbat i mer än 10 år och var över 55, vilket gav mig ett års uppsägningstid och blev arbetsbefriad.
Nu har det gått mer än ett år sedan jag blev uppsagd och har fått uppleva hur det är att söka jobb som 61-åring. Företaget var anslutet till TRR och jag blev snabbt inlotsad där för att få hjälp att komma igång med mitt jobbsökande, ta del av kurser etc. TRR är proffsiga och stöttar så mycket det går, men att få ett jobb hänger på dig själv, ingen annan. Vi har fått ta del av företag som berättar hur de tänker när de skall rekrytera, de ”tänker inte alls på ålder, det handlar om att man har rätt attityd och inställning”. Problemet är att de har ingen aning vilken attityd och inställning de äldre har, för vi blir inte kallade på intervju.
Tog kontakt med rekryteringsbolagen och möttes av studsande ”nej tack-mejl”, om de ens brydde sig om att svara. Jag hade tydligen fel profil, kompetensen stämde men tänkte inte på att jag är ”gammal” och för rekryteraren ointressant. De försöker tänka så som företagen tänker, att det skall vara någon ung hungrig person som går att forma och som vill växa med företaget, någon som har en profil och attityd som verkligen visar hur duktiga de själva är på att vaska fram guldkornen på marknaden. De vågar helt enkelt inte komma med förslag på någon som är äldre även om du har kompetens och erfarenhet, företaget som rekryterar vill se något nytt.
Värt att veta, ålderism är inget som man tänker på, i varje fall är man snabb att påpeka just detta och det är väl en signal om något. Fick rekommendationen att ta jobb som konsult, då ”riskerar” ju inte företaget något. Du kan jobba ett par månader här och några där.
Men du kan ju alltid omskola dig till något helt annat, jo man kan få bidrag för detta upp tills 62 år och då max 44 veckor, fast en del utbildningar är längre än så. Varför finns det en gräns på 62 år, när arbetslivet flyttats framåt till 67 år, är inte det ålderism?
Vad hjälper då Arbetsförmedlingen till med? Där fick jag veta när aktivitetsrapporterna skall vara inskickade, hur många jobb jag skall ha sökt och om jag inte fått något nytt jobb inom ett halvår, då måste jag söka jobb på en annan ort med en resväg till jobbet upp till 12 timmar! Hur skall det fungera, hinner ju inte hem innan det är dags att åka tillbaka igen? Skall min familj flytta, då måste min fru säga upp sig från sitt jobb och hennes cirkus drar igång? ”Man får väl flytta dit jobben finns”, som vår partiledare sa och klev upp på sin höga häst, där vann vi ”säkerligen” massor av nya väljare med den kommentaren.
Det jag fick med mig från Arbetsförmedlingen var regler samt en tid för möte om 6 månader för uppföljning.
Att starta-eget kanske kan vara något? Här dyker ett annat hinder upp på vägen, tur att jag inte hann göra något. Om jag påbörjat och förberett mig för att kanske dra igång, då har jag ju redan startat och har inte rätt till detta stöd. Hur tänker man här, det är väl mycket bättre att få chansen att förbereda sig innan man bestämmer sig för att ta klivet. Sannolikheten att det går bra är ju helt plötsligt mycket större.
Att lägga ner Arbetsförmedligen som det står i vårt program är väl knappast rätt lösning, problemen försvinner väl inte för det. Satsa i stället och ge fler möjligheten att hitta ett nytt jobb. Ha lite tålamod, det kan ta längre tid att få ett nytt jobb, till och med enklare varianter. Jobbet skall inte bara passa den som söker, företagen måste känna samma sak, men det är individen som får stå med skäms-struten på huvudet som får ta emot bidrag. Fy dig, nu har du gjort något fult, gått och blivit arbetslös!
Hur blir det nu med A-kassan? Jo den får man vänta på, normal väntetid 4-6 veckor, just nu ännu längre. Hur klarar sig den som inte lyckats spara undan pengar innan, räkningarna väntar inte på någon handläggningstid. För att lösa upp denna knut måste man inte vara Socialdemokrat som av egen hävd säger sig vara bäst på denna typ av frågor, Liberalerna bryr väl sig också om medborgarna, eller?
Hur ger en försämrad A-kassa stöd till den som behöver det som bäst? Liberalerna driver en arbetslinje utan jobb. I vårt program ”Jobb och tillväxt i globaliseringens tid” står det att arbetstagaren tycker ”det är enkelt att hitta nytt arbete vid uppsägning”. Välkommen till verkligheten, vem har ni pratat med?
Arbetslösa över 60 år behöver en extra omtanke och nya lösningar för att få chansen. Det är inte så att jag blir stolt över att vara medlem i Liberalerna, varför delar jag ut flygblad och kampanjar för att du skall ha kvar ditt jobb när du bara gör det svårare för mig?
Liberalerna kan ta på sig ledartröjan och prata om en riktig ”arbetslinje” som leder till jobb och skapa möjligheter till fler jobb, visa lite omtanke och sympati då kanske det vänder för L.
Nu är det arbete som gäller, både för dig och helst mig också.
Mikael Nordström
