Ungefär var sjunde person som passerat 65 år omfattas av äldreomsorgen, och många av oss, oavsett ålder, kommer förr eller senare att hamna i denna situation. I varje kommun finns det seniorer som behöver samhällets stöd främst i form av hemtjänst och särskilt boende.
I detta finns såväl gemensamma nämnare som stora skillnader. På något håll träffar man ofta samma människor från personalen men på andra inte, på ett annat håll väger den äldres önskningar tungt för utformningen av äldreomsorgen men på många andra håll styr kommunens spariver. Kompetenskraven på personalen i äldreomsorgen skiljer sig åt mellan kommunerna och kan till och med förbises på sina håll. Vad som krävs och hur lång väntetiden är för att få en plats på ett särskilt boende är olika beroende på var i landet man bor.
Med andra ord, hur vården och omsorgen om äldre utförs och vad som ingår, på vilka grunder, vad man kan förvänta sig samt vad det får lov att kosta skiljer sig åt. Denna otydlighet och osäkerhet är alltså något som äldre runt om i landet, dessvärre, har gemensamt. Från SPF Seniorerna menar vi att det inte är rimligt att det i Sverige saknas övergripande strukturer för och en definition av äldres vård och omsorg.
Visst har vi hört många gånger att beslutsfattare på olika nivåer vill satsa på och förändra äldreomsorgen. Dock utan att tumma särskilt mycket på gällande strukturer eller offentliga utgifter. Äldreomsorgen betraktas fortsatt mest som en arbetsplats, när det är människors hem. Politiska utfästelser blir då till tomma löften.
Men det betyder också att det finns ett tomrum i svensk politik. Vem vill kämpa för en äldreomsorg värd namnet, där den äldres behov står i centrum? Finns det någon som vågar kräva verkliga förändringar och säga att äldreomsorgen måste få kosta mer? I vilken grad beror äldreomsorgens tillkortakommanden på dåliga attityder, fördomar och diskriminering av äldre?
För att ta ett aktuellt exempel, pandemin och äldreomsorgen. Ansvariga aktörer på arbetsmarknaden och i politiken har nu haft minst sen årsskiftet på sig att lösa frågan om ovaccinerad personal, ändå saknas klara besked och det behandlas som en arbetsplatsfråga. Men äldreomsorgen är främst till för oss, och den utförs i våra hem. Ingen ska tvingas vaccinera sig mot sin vilja, men ingen ska heller tvingas ha personal i sitt hem och i sin närhet som medför ökad smittrisk och otrygghet. Vill man som omsorgspersonal inte vaccinera sig ska man inte jobba med äldre. Omplacering är då fullt rimligt.
Äldres vilja och trygghet måste väga tyngst här. SPF Seniorerna anser att staten varit alldeles för passiv, det behövs ett helhetsgrepp kring äldreomsorgen. En definition av äldres vård och omsorg och nationella minimikrav på densamma krävs, för att beskriva vad som är god äldreomsorg och vård. Samhällskontraktet är otydligt. Det handlar också om ökat kompetenskrav på personalen, tydlig ansvarsfördelning, ledarskap, bättre medicinsk kompetens i alla led och ekonomiska prioriteringar.
Eva Eriksson är förbundsordförande för SPF Seniorerna.
