”Aggressivitet är en nödvändig känsla”

Under sommaren återkommer NU:s Hanna Lager i en artikelserie om idrott som på ett eller annat sätt kan kopplas till politik. Den här veckan handlar det om en idrott som är farlig och nästa vecka kommer en artikel till på samma tema. NU har pratat med den före detta proffsboxaren och numera författaren och kulturskribenten Åsa Sandell.

Proffsboxning tilläts i Sverige 2007 och man behöver ett särskilt tillstånd från länsstyrelsen för att arrangera matcher. Det är länge sedan idag, men fortfarande är boxning en kontroversiell sport eftersom man slår varandra i huvudet.

I sin bok ”I själ och hjärta” berättar Åsa Sandell om sina drivkrafter att bli proffsboxare. Hon berättar också om många andra boxares drivkrafter och de ser inte sällan helt olika ut. Många boxare kommer från kriminalitet och räddas av boxningen, men det behöver inte vara så. Åsa Sandell har gått på universitetet och jobbat som kulturskribent. Hon kommer från medelklassen och har inte haft några större problem under sin uppväxt. Ändå föll hon för boxningen och hon säger att hon på något sätt räddades av boxningen.

– Det är någonting i det här att få utlopp för saker och att få bejaka det offensiva. I en boxningsring blir det också väldigt konkret att man ska sätta gränser.

– Sedan att få vara ful, skitig och elak var väldigt välgörande för mig. Jag kände mig lite instängd i mig själv och aldrig har aldrig uttryckt ilska eller sagt ifrån ordentligt.

Åsa Sandell har aldrig varit indragen i kriminalitet eller haft någon önskan att slå någon på käften utanför ringen. Hon skriver i boken ”I själ och hjärta” att aggressivitet är en av våra känslor och att den behöver olika sätt att komma ut. Boxningen kan ge utlopp för det och vissa behöver det kanske mer än andra.

Varför börjar man som skötsam medelklasstjej att proffsboxas?
– Det farliga i boxningen finns ju där som ett bakgrundsbrus och det känns inte som att det angår en när man är mitt uppe i det. Samtidigt är det ju så att det också är tjusningen med boxningen, att det är farligt och att det inte är orientering.

– När jag har intervjuat fighters säger många att de ingen annanstans känner man sig så levande som i ringen. Det blir ju någon slags förhöjd livskänsla när man boxas.

Är det en viss typ av personer som lockas till det här?
– Ja, det tror jag. Det finns ju en klassisk historia om den problematiska unge mannen som får utlopp för sin aggressivitet och sedan en struktur på boxningsgymmet och en fadersgestalt i sin tränare. Det kan ofta vara väldigt romantiserat, men det finns ju också sanning i det.

– Det är en förenklad bild, men det finns ju flera som vittnar om att de blivit misshandlade eller bär på olika trauman. Det finns samtidigt dem som ser det som en sport, varken mer eller mindre.

– Själv är jag uppväxt med att inte få uttrycka ilska och inte få sätta gränser. Det är ju också skadligt att inte fullt ut få vara sig själv. Det har känts många gånger som att någonting måste ut.

När det kommer till kvinnor och boxning beskriver Åsa Sandell det återkommande i boken. Idag jobbar Sandell på ett boxningsgym i Nora och dit kommer det kvinnor i olika åldrar.

– Det är många kvinnor som kommer till gymmet och som först inte kan tänka sig att slå, ens på en säck. Jag tror att det handlar om självbild och att kvinnliga självbilden är att man inte kan slå och släppa ut sin aggressivitet.

– När jag har föreläst om boxning har jag pratat om hur jag hittade min aggressivitet. Sådant får kvinnor att rygga tillbaka, trots att aggressivitet är en nödvändig känsla.  Man måste våga säga ifrån och kunna bli arg.

Det provocerar också andra med kvinnor och boxning, vilket Åsa Sandell tar upp flera exempel på i sin bok. Tidigare damboxningspionjärer har vid sidan om boxningen framhävt sin kvinnlighet, för att inte verkar alltför maskulina. Som kvinnlig boxare sticker man ut.

– Det är jättesvårt att få bra betalt som kvinna i boxning, men uppmärksamhetsmässigt, inte minst i Sverige, så är det något mycket spännande med en blondin med långt hår i ringen. Det är spännande på ett annat sätt än när Mohammed från Rosengård boxas.

Utan att förminska boxningens skadeverkningar diskuterar vi tjusningen i olika sporters farlighet.

– Jag tror att Anja Persson i störtloppsbacken känner en tjusning just för att hon vet att det är farligt. Samma sak med personer som håller på med motorsport eller ridning. Men det som provocerar med boxningen är ju våldet mot huvudet.

– Många boxare säger att det inte handlar om våld och det blir ju lite paradoxalt, för det är ju våld. Men det finns inget offer och man vill inte skada någon, det är mer så att man vill vinna och bryta ner sin motståndare mentalt.

Boxning under en längre tid ger skador på hjärnan och det vet man som boxare om. Ordet punchig kommer från någon som blivit lite knäpp i huvudet av boxning. Men det gäller inte bara boxning, även exempelvis amerikansk fotboll kan ge samma typ av permanenta skador.

– Jag är ju i grunden liberal när det kommer till detta. Folk måste få bestämma själva vad de ska göra. Även om ingen samlar frimärken längre säger boxningstränare fortfarande att alla inte kan samla frimärken. Vi är alla olika och vill göra olika saker. Det är samtidigt en svår balansgång eftersom ett samhälle behöver skydda människor från att vara självdestruktiva.

– Jag var på en konferens med hjärnforskare som handlade om skador inom idrott och det finns ett samband mellan amerikansk fotboll och kollisionerna som ofta uppstår där och alzheimer eller parkinson senare i livet. Det man upplever som boxare eller kampsportare är att det ofta är akademiker som sitter och säger att är vi dumma i huvudet som slår på varandra och det blir därför en enorm distans till det de säger.

Åsa Sandell berättar att det inom boxningen vill olika typer och att de som boxas enbart för att få en kick, likt en knarkare, också finns.

– Det är svårt att veta var man ska dra gränsen och boxningen är ju fortfarande full av en massa dumheter. Det finns till exempel matcher där riktigt duktiga boxare möter slagsäck och det är ju inte så bra.

Jobbar man mot det inom sporten?
– Det finns ju många som gör, men samtidigt är det många som inte gör det. Beroende på var i världen du befinner dig kan det vara oerhört oreglerat.

Amatörboxningen är reglerad och där finns mästerskap och turneringar, medan proffsboxningen inte har samma regler. Dessutom ser regler för boxning olika ut i olika länder. Tidigare var gränsen för amatörboxning 34 år, men det är nu höjt till 40 år. När Åsa Sandell höll på med boxning ville hon inte sluta vid 34 års ålder och då fanns bara proffsboxningen som ett alternativ.

– Man tänka att med en höjd åldersgräns kan man fortsätta inom amatörboxning och att man då inte tvingas över i proffsvärlden, men sen lever ju den här extremt romantiska bilden av att bli proffsboxare och det gjorde det ju även för mig. För mig var proffsboxning det var på riktigt, ännu farligare och ännu mer osäker.

Drömmen att bli rik finns också hos många som ger sig in i proffsboxningen, berättar Åsa Sandell, men för de allra flesta blir det mer kostnader än inkomster i slutändan.

– Jag vet ingen svensk boxare som har tjänat pengar på boxningen eller ens försörjt sig på sporten. Det är väl Paolo Roberto då, men det gick ju som det gick. Dessutom använde han sitt namn för att skriva kokböcker så det var ju inte direkt boxningen han blev rik på. 

Många vill redan från början bli proffsboxare och drömmer knappast om ett OS-guld, medan andra stannar i amatörvärlden. Det är delvis två olika sporter och definitivt två olika världar, så det går inte att säga att en höjd gräns för amatörboxning skulle medföra att färre började med proffsboxning. 

Precis som att det finns olika regler i olika länder när det kommer till proffsboxning, finns det också olika regler i olika delstater i USA.

– I New York till exempel, måste du göra flera läkarundersökningar och många tester, medan det i fler delstater i Södern i princip räcker med att säga ”jag känner mig helt frisk”. Jämför man proffsboxning i New York och Sverige så är det ingen större skillnad tror jag.

När proffsboxning tilläts i Sverige 2007 bodde Åsa Sandell i USA och höll på med boxning.

– Jag boxades några matcher i Sverige efter att proffsboxningen gjorde comeback, berättar hon.

Hon säger också att man i Sverige pratar mycket om proffsboxningens farlighet, men man ska också komma ihåg att det är försvinnande få människor man pratar om.

– Boxning är en liten sport i Sverige och knappast någon rörelse.

Näta vecka fortsätter vi att skriva om idrotter som är farliga och då handlar det om en betydligt mindre omdiskuterad sport än boxning.

Hanna Lager