Tillsammans med Per Ahlmark representerade jag för länge sedan Folkpartiet i John Lindgrens Fredsfond. John Lindgren var vän och studentkamrat till Karl Staaff och Hjalmar Branting. Han dog i början av 1920-talet och testamenterade sin kvarlåtenskap till en fond för ändamål som gynnar freden. Fonden skulle förvaltas av ledningarna för det frisinnade partiet och för det socialdemokratiska arbetarpartiet.
När jag kom med var Olof Palme ordförande i fonden och mötet hölls på hans statsministerrum. Det var ett inbott rum, papper låg i travar. Foton, hälsningar och gåvor från statsmän som Palme hade träffat – en del ganska ruggiga typer – prydde fönsterbänk och bokhyllor.
Något år senare var jag som riksdagsledamot uppe hos nye statsministern Thorbjörn Fälldin. Samma rum, men kalt. Utan annat personligt än kaffetermosen och pipröken. Jag frågade Fälldin om det opersonliga rummet och fick svaret:
– Jo du, det här är bara till låns. När jag inte ska vara här längre ska jag kunna ta mina saker i portföljen och gå härifrån.
Det var ett bra svar. Från en av Sveriges ärligaste politiker.
Fler borde känna att det politiska uppdraget, för partiet och från väljarna, just är tillfälligt. Något man hela tiden måste vara beredd att lämna. Miljöpartiet har en stadgefäst rotationsprincip. Språkrören, liksom partisekreteraren, kan inte sitta längre än nio år. Det innebär att nytillkomna i partiet – oavsett om de är unga eller personer som först efter barn eller yrkeskarriär har tid med politik – har större chans. Fler poster blir ju hela tiden lediga.
Också den förnyelse som personskiften ofta medför får större utrymme. ”Pampvälde” skulle sluta vara ett levande begrepp.
I USA har många politiskt valda bara rätt att bli omvalda en gång. Det har otvivelaktigt en vitaliserande effekt.
En god effekt av rotationen är att de valda måste inse att de sannolikt inte kan satsa på politiken som ett yrke för resten av livet. Man måste hålla kontakten med arbetslivet utanför politiken för att ha något att återvända till när ens tid är slut. På så sätt släpps också världen utanför politiken in.
Jag skulle önska att fler politiskt valda hade Thorbjörn Fälldins enkla insikt: Demokratin kan för en kort tid ha gett mig uppdraget att företräda andra. Uppdraget ska förvaltas därefter. Det är till låns.
Olle Wästberg har bland annat varit riksdagsledamot, ledamot av FP:s partistyrelse, chefredaktör för Expressen och generalkonsul i New York.
