Vilket avstånd är längre? Sträckan mellan Stockholm och Sundsvall eller den mellan Sundsvall och Skellefteå? Partier och politiker som vill lyckas i hela Sverige har mycket att vinna på att kunna svara på en sådan fråga. Inte för att svaret i sig är särskilt djupsinnigt (avstånden är i princip desamma, ca 40 mil) utan för att det säger något vilket land politiken har att hantera.
Att partiernas väljarstöd varierar över landet är väl känt. Fenomenet har inte med geografin att göra. Men socioekonomiska faktorer spelar stor roll. Socialdemokraterna tenderar att vara ett parti för industriarbetare och lågutbildade anställda inom offentlig sektor. Sådana finns det gott om i norra Sverige. Liberalerna tenderar att vara ett parti för akademiker och statsanställda med högre utbildning. Sådana finns det ganska ont om i norra Sverige.
Jag tror inte att ett liberalt parti måste vara begränsat till att hitta sina väljare bland högutbildade. Det går att bredda väljarbasen. För att lyckas måste liberala politiker hantera det faktum att avstånden mellan centrum och periferin kan vara minst lika långt som mellan den ena delen av periferin och den andra. Den politik som gör livet i Stockholm bättre, kanske kan uppskattas av väljarna i Sundsvall. Men det är inte alls säkert att det som funkar i Sundsvall gillas i Skellefteå.
Det händer ofta att vi norrlänningar klagar på ”stockholmare” för att de inte fattar att Sverige är stort. Ibland blir det nästan för lätt att få rätt. Som när Liberalernas valberedning meddelar att de troligen lägger sin nordligaste utfrågning av partiledarkandidater i just Sundsvall. En plats som snarast ligger vid Sveriges midja än i dess nordliga del. Samtidigt lurar vi norrlänningar oss själva när vi intar denna självrättfärdiga position. Om det nu är långt till Stockholm, varför skulle just ”stockholmare” vara bäst på politik för oss?
Den norrlänning, västgöte eller skåning som tror att det är en god politisk strategi att klaga på Mälardalen, den tror fel. God politik handlar om att vara konstruktiv. Och en vinnande strategi är att ta hänsyn till förutsättningarna utanför den egna ostkupan. Liberala politiker behöver nu göra denna läxa för att förstå hur fler svenskar i hela landet ska inse poängen med blåklinten.
Men har liberalismen några sådana idéer? Jomenvisst! Den som röstar på ett liberalt parti gör det för att man kräver vissa friheter, accepterar vissa skyldigheter och anar stora möjligheter. Friheterna handlar om fler och större valmöjligheter för varje människa. Det är liberalt att spränga gränser – inte att bygga murar. Skyldigheterna handlar om att följa demokratins spelregler – det är liberalt att vilja göra rätt för sig. Möjligheterna handlar om en tro på varje människas potential att vara värdefull för någon annan. Det är liberalt att ge folk en chans!
Liberalism gör inte att Sundsvall kommer närmare varken Stockholm eller Skellefteå. Men människorna kommer klart mycket närmare varandra i ett mer liberalt Sverige.
Andreas Westerberg
