Liberalerna behöver formulera en stark berättelse om framtiden som handlar om möjligheter snarare än hotbilder. Sverige ska vara möjligheternas land där varje människa formar sitt eget liv och där vi fortsätter att bygga och utveckla välstånd och välfärd.
Vår uppgift är att frigöra individer och ge dem möjlighet att växa. Vi ska slåss mot diskriminering och för ett samhälle där människors olikheter ses som en tillgång, inte ett hot.
Den positiva, liberala framtidsberättelsen står i stark kontrast till den konservativa och nationalistiska populistagendan som Sverigedemokraterna representerar.
Vi vill förstås helst tala om våra liberala reformförslag, hur vi vill göra Sverige, Europa och världen ännu bättre, friare och öppnare. Men. I en tid när den nationalistiska högerpopulismen vinner mark, då måste liberaler ta upp kampen.
Ingen annan kommer försvara det liberala samhället som vi. För SD och dess gelikar är liberaler och liberalismen huvudfienden. Med sådana krafter kan vi aldrig samarbeta.
Därför måste liberaler ha svar på frågan hur vi ska säkerställa att den antiliberala kraften som SD utgör får så lite inflytande över utvecklingen i Sverige som möjligt. Hur minskar vi stödet för högerpopulismen samtidigt som vi stärker de liberala krafterna?
Demokratiskt valda ska behandlas korrekt i alla politiska församlingar. SD och dess företrädare ska behandlas som alla andra folkvalda. De ska få de platser och tillgång till de olika organ de har rätt till i kraft av sina mandat och självklart ska människor som möts prata artigt med varandra.
Det är också mitt intryck att det idag fungerar just så. Men det betyder verkligen inte att vi ska börja samarbeta eller förhandla med dem så som vi gör med våra samarbetspartier för att tillsätta nämnder och så vidare. Liberalerna ska aldrig medverka i sådana samarbeten. SD får de eventuella platser de tar av egen kraft.
Vi ska lägga fram vår liberala politik. Om SD röstar på våra förslag är det förstås välkommet. Men vi ska inte förhandla politik, så som vi gör med t ex regeringspartierna eller Allianspartierna. Förhandlingar innebär att ge och ta. Och kompromisser med höger-populister kan inte gynna den liberala samhällsutvecklingen.
Vi ska bekämpa SD sakpolitiskt. Vi ska genomföra liberala reformer i regioner och kommuner i olika konstellationer, i budgetsamverkan med regeringen enligt Januariavtalet, och i riksdagens utskott med de partier som kan tänkas stödja liberala förslag.
Och vi ska ständigt kritisera och utmana SD på deras svaga punkter; om jämställdheten och kvinnors och mäns rätt att forma sina egna liv utan att påtvingas inskränkande normer i form av till exempel försvagad aborträtt eller dikterat hemmafruideal; om kulturen och mediernas frihet mot dem som vill styra i det man själva uppfattar som korrekt (nationalistisk) inriktning; om en integrationspolitik som siktar på resultat – och inte bygger nya klyftor; om en säkerhetspolitik som slår vakt om svenska intressen – där Allan Widman så väl beskrev SD-problemet (NU 13/2019).
Vår strategi är och ska vara att uthålligt hålla emot inflytandet från högernationalister och populister. Vi ska bekämpa SD ideologiskt – vi måste försvara våra liberala värderingar och sträva efter att hålla SD borta från politiskt inflytande. Det är inte mobbning.
Det är inte odemokratiskt. Det är ett sätt att skydda den liberala samhällsmodellen.
Anna Starbrink
Sjukvårdsregionråd, Stockholm
