Fobier är i ropet just nu och det är såklart oerhört tacksamt att göra sig lustig över. I många fall går det att härleda fobier till verkliga faror. Vi förstår varför människor har fobier för ormar och spindlar, då vissa arter är farliga. Cellskräck, torgskräck och framförallt höjdskräck är inte alls svåra att förstå och är också helt och full socialt accepterade fobier.
En gång i tiden led jag av trappfobi. Inte så att jag inte kunde gå in i tvåvåningshus eller kunde ta några trappsteg i ett hyreshus. Jag tog dock helst hissen om det fanns en möjlighet. Branta trappor, trappor som innebar att ge ner i ett hål (tänk vindsluckor) och trappor med utsikt var det värsta. Problemet var att det bara var att gå nerför som utlöste skräck.
Eftersom jag var i 20-årsåldern och ville vara tuff, gick jag ofta gladeligen upp för diverse trappor på olika spektakulära ställen. Sedan fick jag enorma problem med att komma ner. Jag minns en svensk militär i Kosovo som fick leda mig ner för en halvt sönderbombad trappa när jag var där på besök i landet med ett gäng politiker. Det var inget raggningsknep, jag kände mig oerhört fånig.
I en kyrka i Vilnius minns jag att en av mina finska resekompisar, Svensk Ungdoms dåvarande förbundssekreterare, berättade för mig att hon hade jobbat med intellektuellt funktionshindrade och hjälpte mig ner för trappan som jag i min enorma naivitet gått upp för. Kändes enormt fånigt kan jag meddela. Jag hade dessutom gått upp för trappan för att titta på utsikten, som jag också var livrädd för.
Fobin växte bort med åldern, men min pappa går alltid upp med saker på vinden när han är här, eftersom jag ju inte vågar gå upp där. Eller snarare, inte vågar gå ner. Otaliga människor har försökt att analysera fobin. Rädsla för att födas (återigen vindsluckan) har varit ett av de mer kreativa förslagen.
Förutom de mer socialt accepterade fobierna cell- och höjdskräck, är jag idag tämligen förskonad från fobier. Min son, som har spindelfobi, har tyckt att det är ett spännande område att utforska och han ledde in mig på fobin för små hål, trypofobi. Efter att ha skrattat åt det ganska länge kunde jag inte låta bli att googla. Nu kan jag inte se en samling små hål utan att det kliar överallt. Mitt tips är att låta bli, men det blir kanske svårt nu, när du också skrattar och undrar vad fasen det är för en form av fobi.
Men vissa fobier är bättre ogooglade, tro mig.
Bibliotekarien
