Sent på söndagkvällen chattar jag med en vän i Venezuela. Han skriver att han klarat livhanken av ren tur de senaste veckorna men att de tänker fortsätta att protestera. Han skriver att de kommande timmarna kommer att bli värre. Vi återupptar chatten måndagsmorgon. Han är mycket oroad och frågar mig vad jag skulle göra i hans position.
Vad ska jag säga? Jag som haft turen att födas i detta land och vars största huvudbry handlar om min kalenderplanering. Jag som inte behöver fundera över om jag ska stanna och kämpa mot en alltmer totalitär socialistisk stat och deras paramilitanta grupperingar som utövar dödligt våld. Eller huruvida jag och min familj ska försöka fly någon annanstans. Om någon annanstans tar emot oss det vill säga.
När jag lärde känna Jairo, på en konferens i Colombia för många år sedan, var Chavez-regimen i Venezuela relativt ny men deltagarna därifrån hade redan sett tendenserna. Detta trots att några av dem från början stödde Hugo Chavez. Venezuela genomförde under slutet av juli ett riggat val vars syfte är obegränsad makt till den socialistiska regeringen. Regimen skyr inga medel i att förtrycka sitt folk där resultatet är flertalet dödsoffer. Den antidemokratiska utvecklingen i Venezuela har pågått i många år och tecknen har varit glasklara. Glasklara för alla utom den förblindade vänstern vars vurmande för detta socialistiska projekt är obegriplig.
Lite i taget har demokratiska institutioner och rättigheter monterats ner. Konsekvenserna av avvecklingen av den fria marknaden och inskränkningarna har varit stora för medborgarna. Ekonomiska kollaps där allt köps och säljs på svarta marknaden och stora osäkerheter råder för att få tag i exempelvis medicin. Från den svenska regeringen har det varit märkbart tyst. Länge. Även det är obegripligt. Robert Hårdh och Erik Jennische från Civil Rights Defenders har fört fram ett antal rimliga krav:
”Demokratiska presidentval och lokalval under 2017, upprättande av en humanitär kanal för internationellt stöd med mat och mediciner, att nationalförsamlingens oberoende garanteras av regeringen och högsta domstolen, att de politiska fångarna släpps och att mobiliseringen och beväpningen av paramilitära styrkor upphör.”
Det bör den svenska regeringen snarast med kraft driva gentemot Venezuela. Därutöver bör vi sprida vittnesmålen och bistå den utsatta befolkningen i den mån vi kan.
