”Det här är mina principer! Om du inte gillar dem har jag andra.” Groucho Marx ord är bevingade men ack så vanligt förekommande i praktiken.
Ta det här med den odlade norska laxen, till exempel. Nyttig och god fisk men med lite, nåja tämligen, oetiska uppfostringsmetoder. Självklart vill jag inte äta eller köpa odlad norsk lax. Det är en principsak. Att familjen strävar efter att minimera köttätandet till förmån för vegetariskt, fisk och i viss mån pippi, är en annan princip. Det är vi alla överens om, det är en bra princip.
Om det då är extrapris på laxen, den kostar bara 179 kronor kilot. Hur gör vi då? Det var ju ett principbeslut vi hade tagit att inte äta odlad norsk lax. Men vi hade också tagit ett principbeslut på att äta mer fisk. Ska vi köpa rödingfilé från Island för 529 kronor kilot till torsdagsmiddagen? Alltså, principen om laxen är helt rätt fast om den kostar 179 kronor kilot i extrapris så är kanske en annan princip prejudicerande? Svårt det där.
Lika principfast är jag när det gäller att ta tåget. Tåget ska alltid prioriteras. Fast om jag har en tid att passa får det bli bilen. När jag förra veckan skulle åka till Uppsala tur och retur tog det tre och en halv timme ena vägen mot normalt två. När det gäller att åka till Uppsala blir det, kanske utan att jag tänkt på det, varannan tåg och varannan bil. Förförra gången var det 45 minuter försening på väg till Uppsala och jag kom för sent till mitt möte. Förra gången blev det följaktligen bilen. Men så i förra veckan hade jag uppenbart glömt den senaste tågförseningen så jag tog tåget, med ovan redovisat resultat. Sannolikheten att det bli bil nästa gång är alltså stor. Fast dröjer det tillräckligt länge så kanske jag har glömt.
Fröet
