PFAS. Att förhindra framtida föroreningar av PFAS är en absolut nödvändighet för dagens miljöpolitik. Därför var det en framgång att Sverige tidigare i år, tillsammans med ett antal andra länder, presenterade det mest ambitiösa politiska förslaget någonsin inom den europeiska kemikalielagstiftningen för att begränsa PFAS. Nu gäller det för regeringen att hålla uppe trycket så att förslaget går igenom i sin helhet.
I förra veckans tidningen NU rapporterades om den motion på landsmötet som handlade om att försvarsmakten måste ta ansvar för föroreningar av PFAS från brandskum som används på militära flygplatser. Det är bra att Liberalerna engagerar sig i frågan och skapar en bredare förståelse för PFAS och hur vi politiskt kan hantera konsekvenserna av deras användning, men vi behöver även arbeta långsiktig och förebyggande. I dag strösslas det nämligen med PFAS i alla möjliga produkter. Regnkläder, stekpannor, tandtråd, schampo, och mattor är bara några av alla produktkategorier där kemikalierna aktivt används.
Den breda användningen av PFAS innebär givetvis stora ekonomiska överväganden. Avkastningen för de företag som producerar PFAS beräknas uppgå till 23 miljarder euro. Men samhällskostnaderna för PFAS uppskattas samtidigt vara 16 000 miljarder euro. Här uppkommer en kalkyl som ur ett samhällsperspektiv är fullständigt ohållbar – med andra ord finns det mycket stora negativa externa effekter av PFAS produktionen.
En anledningarna till varför kostnaden är så stor är att det inte finns några naturliga processer som bryter ner PFAS, samtidigt som kemikalierna ofta har negativa hälsoeffekter. Den kemiska bindningen är alldeles för stark. Föroreningarna är med andra oerhört långlivade; kemikalierna ligger för evigt kvar i människors kroppar. I dag har 99 procent av alla människor detekterbara nivåer av PFAS i sitt blod; många har högre nivåer än vad som anses hälsosamt av europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.
Ett viktigt argument som kemikalieproducenterna anför för att få fortsätta sin produktion är att PFAS behövs för den gröna omställningen. Det är en sanning med modifikation. För vissa användningsområden stämmer det, men inte för alla. En stor del av PFAS produktionen används till sådant som inte är grön omställning. Dessutom finns det säkrare alternativ för många användningsområden.
Sverige, tillsammans med ett antal andra länder, presenterade i våras ett förslag om en bred restriktion av PFAS. Omkring 10 000 olika kemikalier kommer att omfattas av förslaget. Den svenska regeringen visar att man driver en progressiv och seriös miljöpolitik. Att miljöministern är liberal förvånar förstås inte. Förslaget är pragmatiskt utformat. Vissa användningsområden omfattas inte; cancermediciner som använder PFAS kommer exempelvis inte regleras. Dessutom finns det undantag för vissa användningsområden där det inte finns alternativ i dag. Undantagen är dessbättre tidsbestämda, vilket skapar tydliga incitament för näringslivet att uppfinna alternativa lösningar.
Förslaget om en bred begränsning av användningen av PFAS är mycket viktig för att skapa långsiktig hållbarhet för kemikalieanvändningen i Europa. Nu behöver regeringen ligga på för att förslaget ska gå igenom i sin helhet. Och vilken tur då att vi har en liberal vid rodret.
Henrik Edin
Göteborg
