Den 1 januari 2015 fick Sverige en ny polisorganisation som innebar att 23 länsvisa myndigheter slogs ihop till en. Syftet var bland annat att polisen skulle komma närmare medborgarna. Resultatet verkar ha blivit precis det motsatta.
I dag jäser det kraftigt bland såväl kommunala företrädare som medborgare i allmänhet runt om i landet. Och i måndags uppvaktade en stor grupp kommunalpolitiker från norra delen av landet inrikesminister Anders Ygeman angående polisbristen. Vissa har inte haft en fast polis i kommunen de senaste fem åren och andra pekar på avstånd på upp till 25 mil till närmaste polis.
Tilltron till polisen minskar stadigt ute bland folk. Sifo mäter årligen medborgarnas syn på olika myndigheter i ett så kallat anseendeindex och där kan man utläsa en klar nedgång för just polisen. Även SOM-institutets mätningar tyder på att svenskarnas bild av polisen har blivit allt dystrare.
Men även poliser vittnar om att deras egen tilltro till rättssäkerheten har fått sig en rejäl törn och att deras tid alltmer går från att vara polis till att bli administratör.
Helt klart är att vardagsbrotten prioriteras bort till förmån för gängkrig, gränskontroller och terrorhot. I media hör vi nästan dagligen talas om poliser som aldrig kommer när man ringer 112 på grund av polisbrist eller långa avstånd. Likaså läggs förundersökningar ned och brott skrivs av trots att det kan finnas både vittnen och bildbevis. I fjol klarades endast 14 procent av de anmälda brotten upp – den sämsta siffran på 16 år.
Många kommuner tvingas i dag hyra in privata vaktbolag och väktare på grund av polisbristen. Det är inte heller ovanligt att dessa väktare är poliser, som har valt att byta bransch.
Att säga att det är kris inom den svenska polisen är inte att ta till överord. Det är ett enkelt faktum, men ett faktum som förnekas av både statsministern, inrikesministern och rikspolischefen.
Som det ser ut i dag lämnar närmare tre poliser om dagen yrket, enligt Polisförbundets ordförande Lena Nitz. Med den takten kommer en femtedel av poliskåren att vara borta år 2020 och allt fler polisstationer stå utan bemanning. Enligt henne är en av orsakerna den låga lönen och den ökande administrativa bördan en annan.
Mot den bakgrunden är det positivt att se att Liberalerna i sin budgetmotion för 2017 inte negligerar problemen utan gör en rad satsningar på just polisen. Bland annat ökar man anslaget till polisen för att möjliggöra en förstärkning med 2 500 poliser till slutet av år 2020.
Partiet vill också göra en riktad satsning för att anställa annan personal så att värdefull polisarbetstid kan frigöras. Det kan exempelvis handla om administrativ personal som stöder polisen i dess löpande arbete. I budgeten finns också pengar avsatta för en särskild lönesatsning på poliser i yttre tjänst.
Detta kanske inte löser polisens kris helt och hållet, därtill är den för stor och komplex, men det är ändå ett steg i rätt riktning.
